Pluras dagbok - del 8: Mauro, Christine och Amanda

Det börjar med midsommarplanering, ska Plura till Mauros förtret dansa runt stången med Lill Babs och Lasse Berghagen i Järvsö. Vi får se.

Ja det är det dags för det sista programmet i Pluras kök och huvudgäst denna gång är min gamle sidekick Mauro Scocco. Jag hade gärna gjort hela programserien med honom men han ville inte och det har jag all respekt för, att göra TV är inte alltid en dans på rosor.

I vilket fall som helst så hade jag sett fram mot detta avslutande program i flera månader, att åter få stå i köket bredvid detta roliga snille, vilken ynnest, och jag lovar att det blev, bra, kul och hysteriskt. Att det sedan spelades mycket musik gör inte saken sämre, bl.a. Mauros nya singel ”Jag saknar oss”.

Vi börjar i Gamla Stans Fiskhandel, där vi rensar abborrar och köper pilgrimsmusslor, Mauro gör nämligen vitlöksfrästa pilgrimsmusslor med blomkålspuré och jag tillagar helstekt abborre med gräddstuvade kantareller. Efteråt äter vi Zigenararm, ja ni hörde rätt, kolla så får ni se.

Vad blir det för gäster då? Till att börja med en storskrattande Christine Melzer. Hon visar oss hur man piffar till vanlig slanggurka, ackompanjerad av Mauros alltmer ironiska kommentarer, jag skrattade så att en kontaktlins kom på virrvägar och hamnade under ögonlocket. Inspelningen fick avbrytas och Ulrika i redaktionen kunde efter några minuters letande lokalisera den och få den på rätt plats igen.

Och så fortsatte hela kvällen, skratten och musiken blandades och plötsligt står Amanda Ooms vid vår sida. Både jag, Mauro och Carla känner henne sen tidigare så det var ett kärt återseende, vi pratade om hennes liv och filmkarriär, herre gud, människan har ju bott överallt. Men att Amanda och jag, helt oskyldigt, delat säng en natt hade hon glömt, vilket fantastiskt intryck jag måste ha gjort.

Vid halv tio-tiden var vi klara och då blev det efterfest, folk som medverkat och inte medverkat i programmet släntrade in medans kamerorna ännu var på. Jag somnade sittandes i en fåtölj och vaknade tjugo över sju, reste mig upp, grabbade tag min i förväg packade resväska och tog sen en promenad till Centralen där jag klev på 8:10 tåget till Göteborg, där jag på kvällen skulle spela på en minneskväll för Totta Näslund, det var nämligen 1 april, och Torsten skulle ha fyllt år.

Senare fick jag höra att de sista gästerna hade gått precis innan jag vaknat. Sicken kväll, suuuuveräänt som Lasse Berghagen skulle ha sagt.

Kära tittare, så var det slut för denna gång, hoppas vi ses igen, förr eller senare. Med vänlig hälsning från er ödmjuke tjänare.

Plura