Lördag, februari 25, 2012 - 12:05
Tisdag, februari 21, 2012 - 20:51
Det är så oerhört skönt att ha kommit till ro. Till ro med livet, tankarna och världen utanför. Jag känner så mycket glädje för det och benen spritter..av liv. Sista programmet satte punkt för en resa som få kommer att kunna förstå. Jag har till stor del låtit min person vara och inte kommenterat eller upplyst för de som ej vetat om programmet. Jag har tagit kommentarer med ro och låtit själen vila från ilska. Sedan Birros påhopp ihop med övriga media Sverige har inget kunnat beröra mig med riktigt upprörda känslor. Främst för att Tilda mår bra och för att Tilda är HELT oberörd. Jag hade inte kunnat förutspå detta och gudarna skall veta att jag satte henne i skottlinjen gjort mig olycklig. Som tur var gjorde jag det inte helt själv utan tillsammans med hennes pappa, min familj och mina vänner. De som fanns där när andra svek. För det var ju de som visste vilka vi var. Vad vi står för och vilken trygghet Tilda har i sitt liv. Ingen av alla oss hade kunnat i sin vildaste fantasti förstå att det som skrevs skulle kunna handla om oss. Jag har har sagt det förut och jag säger det igen, det finns få saker som gör mig så jäkla upprörd, och de som gör det för mig inte till varken twitter eller personangrepp. Visst som kontroversiell bloggare och som passionist för ordets konst är det lätt att halshugga andra för sin egen berömmelses skull. Men jag kommer from nu vakta mina tangenter från grova övergrepp i form av ord. Ingen förtjänar det. PUNKT! Jag kommer som jag sagt from idag att återgå till min "normala" blogg och hoppas såklart att de som läst här kommer följa med.
Jag tycker i övrigt att programmet rundades av mjukt. Jag är tacksam över att våra producenter i det sista lindade in allt i bomull. Jag tycker att det lös igenom alldeles solklart att det är barn som haft kul, barn som mår bra och barn som kommer att fortsätta och må bra. Tilda vill gärna fortsätta sitt modellande, när frågan kommer, som alltid innan. Hon är och förblir en helt underbar tjej med helt egen vilja, ett stort hjärta och en stark integritet. Vi kommer följa henne precis vart hon än i världen vänder sig.
www.brunettbolla.blogg.se
Måndag, februari 20, 2012 - 21:13
I kvällens sista avsnitt serveras maränger med finess. Detta avsnitt har vi som sagt inte förhandstittat på och därför kommer vi sitta som små ljus i soffan ikväll. Fick frågan på gymmet tidigare om jag lärt mig ngt ? Från vad tänkte jag! Kursen du gick på tv...:=) Vad full i skratt jag blev. Ja visst har jag lärt mig ngt. Jag har lärt mig hur man gör extremt snygga lockar och åt vilket håll de skall ligga , jag har lärt mig att Sverige är ett fantastiskt land & att modellandet aldrig i helsingland kan skada ett barn, medans media verkligen kan. Jag har blivit varse om att olikheter aldrig gör oss till sämre människor av ngn sort, bara mer unika. Jag vet dessutom verkligen var jag står och är ännu starkare i min åsikt kring vad mina barn vill, inte vill, behöver och inte behöver.. Allting har sin tid. Så visst har jag lärt mig massor på den där kursen. Jag vill lära mig något av ALLA och jag vill att utvärderingen skall vara rättvis.
Glass och chockladsås.. vilken unge gillar inte det: ) Frågan är bara hur mkt:)
Söndag, februari 19, 2012 - 19:48
I går bar det söderut till Världens bästa Anna & hennes Joakim.Huvudsyftet var förstås inte att njuta av deras sällskap utan att möta världens finste OLLE , att han har trevliga föräldrar...en ren bonus. Jag och Anna träffades när vi arbetade i Volvo personvagnars största reception år 2000. Ljuv musik uppstod, och jag föll handlöst för den 7 år yngre, charmiga och skorrande madamen. Vår vänskap har bestått och nu har Anna fått sitt första barn. Jag är en sucker för bebisar, särskilt för dem som tillhör mina älskade vänner. Olle är nu snart 8 veckor och utforskar sin värld med stor nyfikenhet. Han vill vara med, i fokus, buren och vaken:) Det är så underbart att få intensiv kvalitetstid med bebisar. Lukta på dem, snusa på dem, känna dem och bara bära dem. Hela tiden. Jag blir som nyförälskad och släpper tid och rum. Mysigt. Underbart också att se och känna hur en nära vän verkligen fått precis allt hon önskat sig. Att hon är lycklig och lever i nuet. När man är lycklig och lever i nuet äter man inte LCHF, och att vara på besök och ens försöka är rent oförskämt. Jag har därför ätit och druckit ikapp varenda saknad liten kolhydrat sedan veckor och skall from i morgon återuppta det nya fenomenet LCHQ istället. För lite kolhydrater gör mig lite yr, lite deppig och lite trög. Det gör mig lite svår och gråtmild. Bäst att trycka restart och låta förnuftet styra samt återgå till träningslivet som vilat ett par dagar nu.
Lördag, februari 18, 2012 - 10:26
På måndag sänds det sista avsnittet i serien "Mammor och Minimodeller". Det enda avsnittet som inte jag sett innan det visas i rutan. Nu känner jag mig inte längre otrygg med själva programmet, men längtar evigt tills den dagen då programmet är ett minne blott. På tisdag är jag brunettbolla igen:) på www.brunettbolla.blogg.se. Då skall jag åter börja blogga hej vilt om alla galna ämnen som faller mig i smaken. Inte för att jag inte kunnat göra det här, men TV3bloggen har endast varit ett forum där jag med mina känslor omkring programmet kunnat dela med mig och det har varit värdefullt för en försoning. Jag är oerhört tacksam för alla kommentarer jag fått från er som verkligen prioriterat att lägga ner tid för att dela kärlek och värme med mig. Det har betytt oerhört mycket. Jag är också mycket glad över mina nära & kära som hela tiden påminnt mig om att "jag är jag" samt hjälpt mig att kunna skratta då jag bara ville gråta.
När jag idag granskar Tv världen så inser jag att det inte finns ett program som inte under luppen från mediaväldet kan sågas vid fotknölarna. Jag tittar chockat på hur hela Sveriges hjärtforum TV4 visar Gladiatorerna på bästa familje sända Tvtid. Vilket gym går dessa atleter på ? I kusinkanalen startar åter en ny säsong av Big Brother, modern av förnedringstv. Facit idag på det programmet, är att ett sorgligt antal av tidigare "husetmedlemmar" i dag inte lever längre. De tog sitt liv. Gry Forsell, en av de som gastade högst i Aftonbladet kring "mammor och minimodellerna" väljer åter att ha ansvaret för dessa ungdomar på insidan ett hus fullskitet "med allt som kan få vem som helst att göra vad som helst", fastän kamerorna är på. Tv funkar så.
Med mina nya erfarenheter ser jag pixlarna i TV rutan formas till ngt annat. Jag känner inslagsproducentens närvaro och ser kameramannens blick..Jag kan höra producenten bakom och se anteckningarna på deras gömda block. Jag hittar upplägget och förstår att människorna som är med, endast är marionetter i ett väl kontrollerat TV-Mekka.
De erfarenheterna kommer att bära mig på fluffigare moln i framtiden, de kommer att få mig vilja omfamna fler människor och skapa en större förståelse för det som vi faktiskt inte ser med en gång.
Fredag, februari 17, 2012 - 16:23
Vilka är vi egentligen? Vi som bloggar alltså. Bloggianer kanske. Människor som har ett extremt behov av att bli hörda? Har vi större egon än andra? Jag har lagt märke till att vi som bloggar lite beter oss som båtmänniskor. Alltså du vet när vi svenskar helt plötsligt tokvinkar till alla vi möter och när vi mitt i en måltid hoppar upp för att helt plötsligt hjälpa en helt okänd båtgranne att förtöja...GALET! Vi bloggisar liksom länkar till varandra när vi läst något bra och ger vinkar iform av kommentarer för att verka så där käckt som båtfolket. Hjälpande. Båtmännsikor är ju säsongare, allt har sin tid, och när de lyft upp båten på land och återgår till sitt vanliga liv. Ja inte fan vinkar de längre. Får en känsla av att vi bloggare är likadana. I samma andetag som vi ger komplimanger tränger vi oss på med våra egna blogg adresser, hysteriskt vinkande, när intresset tillbaka tar slut, ja då är säsongen över. Jag försöker läsa så många bloggar jag hinner utan att lämna några synliga spår. Jag tycker det är utvecklande att se hur människors egon kan uttrycka sig...
Säkert så att ngn som läser detta funderar på om detta håller på att bli en RIKTIG tant blogg. Luktande blommor överskattad moral och en rad andra tantvarningar kryper sig på. Nu till frisk luft. Som en fd SANN rökare har jag nu sedan nästan 6års sedan brutit med min illaluktande och bästa vän, cigaretten! Pinnen som tog över ca 30% av min lediga tid, 20% av min hjärnkapacitet och hela 50% av min hälsa. Att jag hann och åldras så mkt innan förnuftet tog överhanden, det får jag överlämna till forskningen.
När jag väl hade bestämt mig var hjärnan mer beslutsam än övriga kroppen och det var aldrig speciellt jobbigt. Däremot så väntade jag länge på den AHA upplevelsen jag trott skulle dyka upp...Checklista:
Rosigare kinder (noop), klarare blick (noop) renare hy (noop) förbättrat lukt och smak sinne (nja kanske). 15 kilos övervikt (japp)...Alltså samtliga fenomen som skulle synas på utsidan uteblev. Insidan höll säkert på att lösa en del problem.Fast under största möjliga tysnad!
Det skulle alltså ta ca 2 år (av förvisso fast övertygelse och inga återfall) innan jag fattat vad mitt beslut bidragit med. LUFT! Klar och ren luft, andning som under ett extremt spinning pass är en njutning, en kick, andning som i vårluft känns orgasmisk och som gör en till superhjältisk..
nerfonden.se
Frisk luft är underskattat!
Kram
(riktiga divalater... Hämtar gamla texter som tål att läsas igen från min första blogg thequinna..)
Torsdag, februari 16, 2012 - 19:27
Eftersom tiden går så himmlans fort är det inte utan att man har svårt att hänga med. Att det skulle ha gått 40 år sedan jag såg dagens ljus för första gången känns helt sjukt. Nåväl det fina med det hela och självaste poängen med att ha massa år bakom sig, det är MOGNAD. Mosig, Mongo och Mega jobbig Mognad.
Inte bara jobbigt att hela tiden vara ansvarsfull och representera sin åldersgrupp, utan också acceptera de yngre som inte riktigt hittat dit ännu. När man med rynkad panna ( kan vid dessa tillfällen även lyckas trots botox) & tappad haka lyssnar till yngre människor, blir man lite chockartat varse om att de ännu inte fått den där AHA upplevelsen ännu.
Och då tillhör ju samtidigt jag en kull som har en hel massa gamlingar "above me so to speak"...De kan och vet mer än MOI???!!
Den här närkampen pågår hela tiden, då alla människor nuförtiden är just det, yngre och inte riktigt mogna.
Allt handlar egentligen om hur mkt energi man orkar att lägga på att tillrättavisa, avvisa, visdöma..och bla bla en hel hög full med andra kärringsaktiga beteenden.
Jag blir toktrött på mig, jag blir toktrött på dem och jag blir toktrött på att det inte finna ett uträknat talsystem som liksom kunde översätta känslor.
Funderar på att spara ihop till en egen måne som jag klyschigt nog kan åka till, där jag kan stanna tills allt har ordnat sig.
Tänkte kalla den för sur landet...Om jag fick en egen måne, så skulle jag ta med mitt usla humör, min allt för stora röv, mitt oborstade språk och mina obstinata åsikter. Jag skulle hoppa i en rymddräkt bortom det senaste modet, utan prislappar kring tusenlapparna & verkligen utan ett känt varumärke. Icke åtsittande ngnstans!!!!
Jag skulle sväva fritt utan make up och låta håret få en utväxt likt jesus skägg... Jag skulle låta kroppen följa tyngdlösheten med en ny kärlek och plötsligt älska varje liten valk. Ingen skulle stötas av min oförskämdhet & inga som helst konflikter skulle uppstå. Det mest dramatiska varje dag skulle bestå av jakten på flygande köttbullar och krampaktiga försök att skölja munnen efter tandborstning.
Sen efter ett tag skulle jag landa med stor uppståndelse och inta mitt ljuva jag & låta mina nära och kära njuta av den empatiska och kärleksfulla mer charmiga Katja.
Ja, jag är så förbannat trött på att förvandlas till fröken outhärdlig och har nu äntligen fått gehör inom läkarvården. Om jag så skall bli den sista att bli botad från PMS så tänker jag ta mig fn aldrig sluta försöka...
Goda råd om än anonyma är såååå välkomna..
Som bilden säger " Don't mess with mature women !"
Tisdag, februari 14, 2012 - 19:22
Omfamna någon nära. Älska så mycket du kan.
Visa att du finns där, oavsett en hon eller en han.
Skaffa en lärdom från något som skett.
Låt det bli en läxa för framtiden- på alla sätt.
Förlåt & försök att att alltid förstå.
Varför vi alla är olika som så.
Alla hjärtans dag - en dag att ta med i sinnet året runt. Något jag själv helt uppenbart inte är ngn mästare på. Men när tanken slår då anstränger jag mig verkligen för att se världen och människor runtomkring med varmare ögon. Jag sänker rösten från höga C till A moll och försöker tassa på tå.
Jag önskar alla arga, ledsna och besvikna människor den möjligheten. Att ha hjärtat med och låta sinnet vara fritt från sura, deppiga och misstänksamma tankar. Det smittar.
Galanes hysterin i programmet ökas av att hallåan på TV3 varnar tittarna från att sätta kaffet i halsen. Rätt säker på att många gjorde just det:) . Att se Tilda framföra sin cheerleading och reflektera över den blyghet hon övervinner när hon har kul, är egentligen inte så långt från hur lika kul hon haft när hon gjort sina modelljobb egentligen..Nära barnen utstålar Galanes ingen galenskap, utan bara värme. Översättningarna av vad han säger i TV visar också på att han inte dömde ngn riktigt så hårt som jag trodde. Men men låt stå! Jag är till 500% tillbaka i verkligheten jag var innan och känner mig riktigt nöjd med att det nästa vecka är sista avsnittet. Det enda vi inte kommer se innan alla andra.
Sportlov i Göteborg och alla beslutsfattare åker skidor:) kvar är vi stackars säljare som skall jaga dem..Lagom kul när de svarar på väg upp i liften. Nåväl..Ett gott skratt och alla hjärtans dag kan rädda vilket dåligt säljsamtal som helst.
Måndag, februari 13, 2012 - 11:35
Otäckt att att ha varit en promilles del av en verklighet som driver så många kända människor till döden. Jag besökte mediaträskets baksida, om så blott för ett ögonblick, så fick jag se vad den kan göra. Jag var helt oförberedd. Jag kan nu se klart och tydligt att jag värderar min inre sfär, min integritet och min egen tid mer än något annat världsligt. Jag blev verkligen illa berörd av löpsedeln som igår skrek att den endast 48-åriga Whitney Houston nu är död. Jag menar inte på ngt sätt att jag har en susning av hennes problem, men jag vågar tro att jag som kvinna i 40års åldern kan gissa. Att leva upp till verklighetens föväntningar, att vara du med hela världen, att bli sedd och dyrkad av miljoner... måste kräva ett helvete! .Att bli omskriven som du inte är, eller vill vara, och sedan försöka bevisa att du är du.. måste kräva precis ALLT! Livet i offentlighet kan med andra ord inte innehålla några som helst kärnvärden av positiv art. INGA! Jag hoppas i vart fall av hela mitt hjärta att någon i hennes dotters närhet tar itu med hennes drogproblem och ser till att få henne ur skiten.
I kväll kommer Michael Galanes instormande i Sveriges tv soffor. Mna vänner höll precis som jag på att sätta i halsen & ngn så kontroversiell person har jag inte tidigare mött. Men precis som med allt annat försöker jag luta mig tillbaka och lyssna på vad HAN faktiskt säger. Jag försöker att förstå det faktum att han i fjärran land lever på ngt som vi i Sverige ALDRIG kommer att acceptera.
Vi, han och jag läser av varandra blixtfort och han antyder aldrig eller kommer med ngn som helst vidare förfrågan om vårt intresse för framtida karriär.. Hit har jag aldrig varit i tankarna. Att åka till Usa för att gå på Disneyland, gärna, men att vara en del av Disney... NoWay! Verkligheten där auditions beträffande just skönhet har vi aldrig varit på.. och kommer faktiskt inte nånsing att gå på. Att bli bortvald av de skälen finns inte på min karta.
Tilda sa igår att hon inte ärvt min näsa. Min krokiga näsa då alltså, den som är fullspäckad med brosk, späck och allt annat som gör den böjd:) Den som funnits i släkten sedan gammelmormors mor Hilda. Jag är så fullständigt skitnöjd med min snok idag, just för att den är böjd. Det gör den och mig unik och inte till ngn annan. Flera barn när jag var liten envisades med att fråga om den var skadad ? Jag och mitt inre vägrade svara och bestämde oss för att gilla böjen...Där är vi fortfarande.
Söndag, februari 12, 2012 - 23:42
I går bjöd Uddevalla upp till dans. Den lilla och mkt mysiga staden samlade sina härligaste 16 kvinnor under ett och samma tak tillsammans med Champagne experten Claes. Åsa vår fantastiska värdinna och initiativtagerska med sin enorma generositet hade dukat upp för och med förnämligheter utan jämförelser. Champagne distriktet var en gång ett hav. Botten lämnade tjocka havsbäddar av hårt packad kalk, upp till 1000 fot djupt på sina ställen. Efter detta utsattes regionen för två efterföljande jordbävningar i Ile-de-France regionen, den sista för 12 miljoner år sedan. Detta gjorde att jordskorpan reste sig och krossades för att skapa champagnes kullar som vi känner dem i dag.Champagne tillverkningen omsätter 50 mljarder kronor per år. Vilken Ilandsstatistik! Vi fick testa 5 olika sorter varav en endast ett mousserande vin. Vi fick skaka, smaka..lukta och mäta hastighet på bubblor. Vi gissade druvor, jäsning, karaktär och pris. Riktigt kul & drycken som tidigare endast varit en guide i förförelse, charm och lullighet hittade nu en ny plats på kartan. Vi serverades en trerätters middag signerad Alex Gastronomi. Jag har aldrig prioriterat matlyx och varit oberoende av alla luxiösa inslag i livet. From NU kan jag tänka mig att dricka champagne till frukost lunch och middag:)
Den bubblande drycken ihop med härliga kvinnor slår ut det mesta i underhållningsvärden.
Fast det kostar såklart att ligga på topp. Champagne, den guldfärgade drycken lägger en tyngd i skallen som är lika oslagbar som charmen av dess effekt kvällen innan. Att dessutom gett sig på Wii dance i 12 cm höga klackar GER skoskav och annat obehag i fötterna. Hua åldern tar banne med ut sin rätt och en veckas stenhård disciplin med rätt kost och träning verkar idag avlägsen:)
Fredag, februari 10, 2012 - 14:05
En gräddig räksoppa toppad med creme fraiche och cayenne inledde gårkvällens fantastiska middagsupe. Vilken njutning det är att få sätta sig vid ett vackert dukat bord, där någon med all sin kärlek och kraft engagerat sig åt sina gästers välbefinnande. En helt ljuvlig torskrygg serverad med himmelsk potatispuré, knaperstekt bacon och med stänk av granatäpple imponerade särskilt på smakkörtlarna. Mia är en mästerkock! Avslutningsvis serverades fantastiska frukter att doppa i den lenaste av chocklad. Vackert! Nästan lika bra som maten är självklart sällskapet och det kan inte nog sägas hur mkt energi det ger att omsvärmas av varma och fina människor. Skrattet bubblar & känslan av att umgås med likasinnade kvinnor är oslagbar! Förr hade jag en stor förkärlek till att anordna middagar, nu verkar den ha druknat i övriga bestyr. Då när jag höll på som bäst, då tog dukningen en hel dag, bästa receptet hittades en vecka i förväg och allt hade ett genomgående tema. Kunde aldrig riktigt slappna av vid mitt eget bord och kontrollbehovet kvävde det mesta av glädjen. Njuter dock oerhört mycket av att gå på dem som fortfarande har den kraften och kärleken att lägga.
Imorgon lördag skall det bubblas, ja inte i badet, utan med 15 härliga Uddevalla damer. Min härliga Kroatien väninna har bjudit med mig på galej och det skall bli helt galet kul!
Torsdag, februari 9, 2012 - 17:25
För ett par år sedan kunde man läsa om en rekryteringsfirma som endast hyrde ut "snygga" människor. Vd:n menade på att det är så det går till i verkliga livet.. så vad var skillnaden? Så vitt jag vet existerar inte företaget längre & vem fasen har någonsin haft ordet snygg på CV:et. Hel och ren , välfrissad och nykammad ? Även hört om inhyrda krogköar, dvs fotomodeller som faktiskt får betalt för att stå och köa utanför populära ( eller icke populära) nattclubar.Så hur snygga måste vi vara för att bli framgångsrika?? I debatten kring vårt program var de starkaste reaktionerna kring den reklam som visade hur Anessa rakade lilla Laila.l Blev faktiskt jäkligt imponerad efter att ha sett SVT:s nöjes redaktion visa upp sin hårigaste och i det programmet då enda kvinnliga journalist. Precis så här ser kvinnor ut på benen !! Två varulvsben tittade fram under jeansen...På riktigt! Hon menade sakligt på att om vi skall få våra barn att tycka det är ok med håriga ben, så borde vi själva vara just det... Håriga!! Jag är benägen att hålla med, trots att jag faktiskt av ren gammal vana rakar benen själv. På en middag nyligen hade vi sällskap av en skönhetsterapeut som jobbar bla med botox. Jag frågade lite halvt på skämt, halvt på allvar om hon hade ngn ny mirakelmetod mot 40års kriser. Vips! så hade hon pekat ut min vad hon kallar " arg rynka"..Flera timmar senare framför spegeln konsterade jag snabbt att om den faktiskt har ett namn,,,då förtjänar den förmodligen att vara kvar:) .
Tisdag, februari 7, 2012 - 21:42
Under en period i livet menade jag på att jag ALDRIG skulle vilja bli yngre än vad jag uppnått. Att jag hellre skulle dö än att förlora alla vuxenpoäng. Jag ger upp! Idag byter jag 40 mot 14 utan att blinka. Det skulle vara skitlätt att kasta mig tillbaka till tonårens ljuva sötma. Julia och hennes vänner ger mig så oerhört mycket energi och så många härliga skratt. Vuxenvärlden riktig skräller och de får alla sura miner att gå upp i rök. Det är så lättjefyllt att lyssna till deras öppna och varma humor, deras verkliga känslor och deras drömmar. Jag vill bara hänga runt dem...Julias vänner är mer än välkomna hit hem. Jag blir lycklig när killarna breder egna smörgåsar och hellre sitter vid köksbordet än i tonårsrummet. Sen gäller det ju att hitta den där magiska gränsen och inte snubbla över det osynliga snöret. Man får ju som förälder bli "för mycket" ! Börjar man att använda deras språk, miner och gester för mycket kan man hälsa hem. Råkar man skratta för högt och för länge är man död och kommer man in i rummet vid fel tillfälle.. ännu mer död. Man får inte tro att man på ngt sätt är snygg eller med i matchen, för DET är man inte! Ändå måste jag bara jubla av lycka när jag hör dem. De är så fulla av liv och lycka. De saknar förutom kemiprovet verkliga bekymmer och skrattet sitter bubblande nära dem ..hela tiden. Idag låste min stora dotter ute sig när jag hämtade Tilda. Som tur var i kylan , var själva ytterhallen olåst. Där mitt på kalla golvet, låg min dotter och sov när vi kom hem. Helskön unge. 10 minuter, utan nyckel, inga batterier på mobilen...Vad göra? Sova! :)
Tisdag, februari 7, 2012 - 21:42
Under en period i livet menade jag på att jag ALDRIG skulle vilja bli yngre än vad jag uppnått. Att jag hellre skulle dö än att förlora alla vuxenpoäng. Jag ger upp! Idag byter jag 40 mot 14 utan att blinka. Det skulle vara skitlätt att kasta mig tillbaka till tonårens ljuva sötma. Julia och hennes vänner ger mig så oerhört mycket energi och så många härliga skratt. Vuxenvärlden riktig skräller och de får alla sura miner att gå upp i rök. Det är så lättjefyllt att lyssna till deras öppna och varma humor, deras verkliga känslor och deras drömmar. Jag vill bara hänga runt dem...Julias vänner är mer än välkomna hit hem. Jag blir lycklig när killarna breder egna smörgåsar och hellre sitter vid köksbordet än i tonårsrummet. Sen gäller det ju att hitta den där magiska gränsen och inte snubbla över det osynliga snöret. Man får ju som förälder bli "för mycket" ! Börjar man att använda deras språk, miner och gester för mycket kan man hälsa hem. Råkar man skratta för högt och för länge är man död och kommer man in i rummet vid fel tillfälle.. ännu mer död. Man får inte tro att man på ngt sätt är snygg eller med i matchen, för DET är man inte! Ändå måste jag bara jubla av lycka när jag hör dem. De är så fulla av liv och lycka. De saknar förutom kemiprovet verkliga bekymmer och skrattet sitter bubblande nära dem ..hela tiden. Idag låste min stora dotter ute sig när jag hämtade Tilda. Som tur var i kylan , var själva ytterhallen olåst. Där mitt på kalla golvet, låg min dotter och sov när vi kom hem. Helskön unge. 10 minuter, utan nyckel, inga batterier på mobilen...Vad göra? Sova! :)
Tisdag, februari 7, 2012 - 12:17
De som känner mig i verkliga livet säger att det är skönt att se att jag verkligen är jag i rutan. Jag är till viss del benägen att hålla med, men vill ändå hävda att jag minns en viss stress för vad som komma skulle från minut till minut. Jag hade en stor konflikt på insidan mig själv under hela programmet & jag ser först nu i efterhand varför jag ifrågasätts... och känner ett behov av att förklara mig. I November när jag fick ett samtal från Produktionsbolaget Baluba om min medverkan kan jag erkänna rätt och slätt att min första reaktion var rätt galen och att det mesta av programidén fortf var hemlig. Efter resonemang med nära och kära väljer vi att chansa och åker på en intervju i Stockholm. Där möts vi av en mycket charmerande Och högst bedårande producent som lyssnar till vår berättelse. I den berättelsen är jag trygg med att vi aldrig skulle söka oss till en modellskola inte heller satsa helhjärtat på en modellkarriär. Och vad som händer sen ... Ja det ser vi ju i programmet. Jag kan förstå att det blir en dubbelmoral och att det funderas över vår medverkan särskilt från dem som önskat detta. Själv känner jag mig lite som en jubelidiot som tackade ja till en TV3 koncept för att sedan stå och försvara mig rätt igenom hela programmet:)
Catwalk... Ja vad skall man säga. Conny är en helt underbar och mjuk person och det visade sig att vi hade flertalet gemensamma bekanta .Han har en mjuk framtoning som funkade med barnen och de hade riktigt kul med honom. Att gå visningen blev en dans på rosor för tjejerna för de kände sig väldigt trygga med miljön & publiken. Skulle Tilda gå igen? Vetisjuttsingen! Men kul hade hon. Michael Galanes!!! Vilken livs levande chock! Vilken super amerikan och vilken motsats till oss vanliga dödliga:) Han pratar faktiskt i 320km/h och dessutom oavbrutet. Han är dock en mycket ödmjuk person och hans driv bakom barnstjärnor och barnmodeller är superäkta och på allvar. När man har släppt den värsta chocken hittar man en rätt ofarlig typ. Framför allt om man är barn och inte förstår vad han säger. Tjejerna hade mkt kul åt hans gester och överdrivenhet i poseringar. Samtliga teman i programmet har hållts hemliga för oss mammor fram tills endast ett par minuter innan både "live" och "Action". Allt för att skapa tvättäkta reflektioner. Hade det varit en riktig modellskola hade vi förstås haft ett schema samt vetat vad kursen skulle innehålla. Cute Kids finns förvisso och ansökningarna till Angela strömmar in fler än nånsin sedan programmet börjat.
Nåja, vi har rätt kul vi mammor emellanåt, skrattade hysteriskt åt både Marie och Patricia. Marie för sin härliga oproffsighet i ämnet styling...:) Hon sprutar ju hårspray rätt i ansiktet på Nellie, vilket naturligtvis inte är meningen:) Patricia körde ju ett extra varv med ombyte i ren förvirring och hela hon är ju bara störtskön:) Inte ngt trauma i detta avsnitt heller.
Måndag, februari 6, 2012 - 21:31
Jag har sett kvällens avsnitt och känner mig allra minst oroad för nya känslo stormar. Tycker att programmet blir mildare och mesigare allt eftersom. Jag skojade med jämna mellanrum att ngn borde kasta in en bomb i programmet och kanske är det han som kommer ikväll:) Bomben! Det är väldigt lätt att bli superkritisk när man ser sig själv. Men med tanke på öppningsreaktionerna på programmet känns inget som jag sagt eller gjort ens i närheten av fel. Själva tanken på att ens ha tagit fel väg verkar nu avlägsen. Jag har fortfarande bra kontakt med Patricia. Verkligen en super ödmjuk tjej med bägge fötterna på jorden. Deras besök i Sälen hade skapat mkt uppmärksamhet runtom och hon berättade tom att ngn fotat dem i smyg:)
Sitter och småtittar på Tv:s familjen Annorlunda. Underbara och härligt stora familjer som verkar ha hittat sin stora lycka i att ha just många barn. Ser så mysigt ut! En annan känner sig helnöjd med två tjejer och deras nästan 6 år emellan är ingen slump. Jag tycker att första barnet var en riktig hallelujah moment & jag var brädad av hennes existens väldigt länge. Glad idag att jag passade på att njuta av just bara henne. Imorgon får jag lov att kommentera programmet..
Söndag, februari 5, 2012 - 12:21
Tänk vad fort man glömmer bort livets gång. Hur snabbt livets tankar och funderingar vänder riktning med vinden? Jag blir påmind flera gånger i veckan om detta fenomen, särskilt nu när vi har en tonåring i huset. Julia är en mycket mogen tjej och samtidigt en ung flicka. Jag blir väldigt imponerad över hennes insikter i livet samt hennes fantastiska lugn. Jag var total kaos i hennes ålder och hade redan då starka åsikter, mestadels EMOT just det mesta. Jäkla motvalskärring man varit och är ibland:) Det är oerhört att snacka med Julia då det visserligen var ett tag sedan jag var 14, men ändå minns så många frustrationer som fanns. Julia har precis som sin mamma pojkvän tidigt och det som kanske skiljer oss är att jag aldrig var ihop med ngn i min egen ålder.. då. Julia har hittat en jättegullig kille och den största fröjden att se är hur KUL de har ihop. Hur de kan prata i telefon i timmar och hur de tycker om samma saker. Viktigt känner jag att det i grunden, när man är så ung, skall finnas just en härlig vänskap med mycket kul! Med denna tid i livet dyker det upp många frågor som förälder. Många rätt och fel, kansken och måsten.Skall de sova över ihop? Har de sex ännu? När kommer de att ha det? Har de koll på Skydd? Hur mycket skall jag veta och lägga mig i ?
Jag vill säga att jag är rätt trygg i min relation med henne. Jag känner att hennes person utstrålar så mycket kärlek & omtanke. Jag märker att hon läser av, är ärlig och har respekt för människor runt omkring. På så sätt kan jag finnas där med en guide, vänliga och rättvisande ord samt med sjukt mkt kärlek.
Lördag, februari 4, 2012 - 15:36
Finns det något finare än ett leende? Finns det något som är så befriande ? Ett äkta då förstås som kommer från insidan och som strålar ut mot andra samt smittar. Ett sånt leende som visar att hela kroppen håller på att spricker av lycka.
Vår instruktör på passet skivstång intervall imorse hade det mest smittande leende jag sett. Hon rev igång passet med "Exit life" , Metallica och tjosan vad kroppen vaknar till liv. När instruktören ler blir jag alldeles varm inombords. Hon sänder ut så mycket energi att min stång packad med hela 16 kg (muhahahaha) känns som en fjäder på axlarna. Underbar start på dagen! Bägge döttrarna är så grymma nu när de är hela 14 och 9 år gamla. De styr upp både frukost och ensamtid på bästa sätt. Det möjliggör mer vuxentid och tidiga träningspass utan problem.
Vi fick se två avsnitt till igår, nummer 4 och 5. Får naturligtvis inte säga något om dem, men känner mig väldigt harmonisk med innehållet. Ser inget med mitt medverkande som kan blåsa upp till ytterligare storm i media. Puh! Livet efter Tv fortsätter precis som livet innan nu, rädslan från att röra mig bland folk är nu borta och min kraft till att arbeta och vara glad är åter tillbaka .När jag ser tillbaks på hela erfarenheten tänker jag att vi flesta förmodligen aldrig skulle tacka ja till offentligheten om vi fick varningar om den. Ingen skulle våga! Funderar mkt på de reaktioner som Robinson vållade då det sändes första omgången. Minns att sk "RobinsonMartin" som ju var polis till yrket hade svårigheter att gå tillbaka till sitt jobb. Programmet var ett mobbingprogram & en av de utröstade tog livet av sig ( av andra skäl visade det sig) . Idag är det prestige att vara med i det programmet. Och jag kan lova att Robinson Ola har flera hundra fler läsare på sin blogg än mig:).
Nu önskar jag en underbar Lördag med lika mycket sol som det är här i dag!
Fredag, februari 3, 2012 - 09:56
Natten till Julafton 2011 fick min mormor frid. Hennes stroke tog henne till ett smärfritt och ljust ställe utan kramper. Förhoppningsvis förstod hon att vi fanns där för henne varje minut och att vi älskade henne mycket. Jag har släckt den bild av henne som fanns på min näthinna från hennes första dygn på väg mot döden. Jag har förträngt det förvridna ansikte & den blåröda svullna tungan. Jag har istället hämtat hem bilden av den mormor jag älskade och avgudade så. En liten rultebult fullsmäckad med kärlek. Idag skall vi ta ett sista farväl. Vi skall låta hennes ande och själ få vila i samma grönskande park som min pappa. En minneslund utan krav.
Mitt farväl till henne idag:
Min tossiga mormor,
Du har betytt allt för mig.
Min glada mormor,
Du gav så mycket av dig.
Du kärleksfulla mormor,
Jag fick alltid ha kjol.
Du tokiga mormor,
Sken alltid som en sol.
Du fina mormor,
Lät mig ärva varje gen.
Du matglada mormor,
Gav mig kött på varje ben.
Du härliga mormor,
Kunde prata om allt,
Du ärliga mormor,
Tog allt med en nypa salt.
Du kära mormor,
Gav mig alltid tröst.
Du envisa mormor.
Med den goaste röst.
Min lilla mormor,
Du blev inte lång,
Min roliga mormor,
Hade ett evigt hålligång.
Min älskade mormor,
Det går inte att förstå.
Att när jag lyfter telefonen.
Går du inte längre att nå.
Min saknade mormor,
Vi alla älskade dig mest.
Vår saknade Gammo.
Du var allra allra bäst!
Onsdag, februari 1, 2012 - 17:06
Jag har läst svenska ämnet, i vuxen ålder.
Dvs jag har tagit A & B kursen som motsvarar gymnasie kompetens.
Under en lång period analyserade vi våra världsligt, kulturellt & mest framgångsrika författare som levt och agerat under flera århundraden.
Vi fick läsa Franz Kafka vars största verk är en ångestladdad story ("Förvandlingen") om en man som en morgon vaknar upp som en jätte insekt.Följande citat kommer ur hans bok "Processen"
"Att rätt uppfatta en sak och att missförstå samma sak utesluter inte helt vartannat""
Sug på den Karamellen...eller inte.
Litteraturens storverk förundrar minst sagt. När man läser de kritiker som rosat Strindberg med vänner så använder de mestadels ord som storslaget, fenomen, först på sin tid, störst på sin konst osv...
Jag hade faktiskt tänkt att skriva en bok & ovan storslagna fenomen gör mig rent ut sagt skit nervös.
Hur F A N gjorde Strindberg när han skrev sitt första och största verk?
Inte började han med att vara med i "mammor och minimodeller" på TV3 i alla fall och att skriva en självbiografi om den erfarenheten lär nog inte sälja många ex. Jag har endast en gång under min skriftliga karriär skickat in något. Det var till en deckartävling med Camilla Läckberg i juryn. Själva texten flöt på hyfsat och jag klarade mig med både radbrytningar och antal ord. Men vem var mördaren i min story? Ingen aning:) Glömde bort det efter 20 skrivna rader..
Deckare är inte min grej med andra ord. Får hålla mig till bloggning och det är iallafall en ren fröjd..Jag fullständigt älskar det knattrande ljudet av tangenterna på datorn.
Idag skulle vi få länken till program 4 och 5. Detta för att förebygga eventuella reaktioner från oss själva och från omgivningen. Väntar fortf. med spänning:)
