Älskade vänner,

"The Gunilla" blir en bok som avslöjar mycket. Där ni får lära känna mig bättre.
Expressen artikel: "Gunilla Perssons bok ska avslöja kändismän"
Expressen tv: "Gunilla Persson berättar om kända älskarna"

Jag kan inte vänta med att dela med mig om allt till er så att ni riktigt förstår vem jag är. Och så vill jag påminna om att det nionde programmet av Svenska Hollywoodfruar sänds tisdagen den 25 november. Då sitter Erika och jag på ett plan igen med katterna på väg till New York för att fira Thanksgiving där med våra grekiska vänner vilket är tradition.  Mamma får vara hemma med en caregiver som jag litar på. Hon mår för övrigt riktigt bra men jag vågar ändå inte ta med henne på flygplanet. 

Sköt om er och glöm nu inte att berätta vad ni tycker om det näst sista programmet för den här säsongen av SHF.

De allra varmaste hälsningar,
Gunilla

 

 

0
comments

Mina mest älskade vänner,

Var roligt det är att läsa alla kommentarer jag får på Facebook och privat från vänner och fans. Ni är så trofasta och fina och jag välkomnar alla nya fans med öppna armar. Vår säsong av Svenska Hollywoodfruar börjar ju nu lida mot sitt slut, bara tre veckor kvar. Jag har sett programmen och de är sagolikt bra och verkligen mycket underhållande. Att det blir kalabalik runt mig är vi ju alla vana vid och det blir till slut så att man själv knappt håller med i svängarna. De rubriker man ibland får i pressen är ofta långt ifrån sanningen. Se bara det här exemplet. "Brudgummen flydde i panik". Men jag skrattar bara. Jag är inte gift, bara skådespelerska och skapare av tv piloter och andra projekt!!!

Och flyger och far det gör vi ju också alltid Erika och jag mest mellan Los Angeles och New York. Det är härligt att fortfarande ha lägenheten kvar på Manhattan och vi var just där Erika och jag och katterna. Jag kämpar fortfarande mot hyresvärden som inte alls har varit juste och försöker ge mig en spark i ändan efter 25 års trofasta hyresbetalningar. Dyra advokats räkningar, dyra hyresbetalningar för en för det mesta tom lägenhet, jobbigt, jobbigt, jobbigt.

 Men skam den som ger sig. Jag bodde i lägenheten när lagarna var annorlunda (rent stabilization).

Tusse och Lulle är alltid med då vi reser. Är de inte gulliga de små liven? De åker med oss var vi än är och Tusse sitter som en hund i knät hela tiden. Lulle föredrar att sitta i väskan efter ett tag. Se videon…

 

Ni som har varit i New York förstår säkert hur jag håller mig kvar och kämpar med näbbar och klor. Manhattan är en stad som aldrig slutar att fascinera. Vi såg Aladdin på Broadway och den var alldeles enastående bra. 

Nu är vi tillbaka i LA och jag ska hämta tillbaka min lilla älskade mamma hem från sjukhuset. På söndagen ringde caregivern jag lämnat henne med och sa att hon förts med ambulans till sjukhuset. Jag hade åkt på fredagen. Det var fest på Manhattan men den tonades snart ned pga nyheterna som jag tror inte var befogade. Jag tror att caregivern helt enkelt inte orkade eller ville ta hand om mamma. Jag har hyrt någon annan som har suttit vid hennes sida hela tiden. Sandra, Erikas sånglärare hjälpte också till och åkte till lasarettet när det behövdes. Här slutar jag mina ord, massor att göra som alltid.

Jag skickar er de allra varmaste hälsningar. Ni ska veta att jag vet att jag inte vore den jag är utan er.

God Bless You,
Gunilla

0
comments

Mina allra mest älskade vänner,

Förlåt att jag inte hinner skriva så mycket men jag lovar att jag kommer ta igen den förlorade tiden här på bloggen så fort jag är mindre stressad av alla åtaganden. Jag tänkte bara visa er en modellbild från 80-talet eftersom det har varit ett sådant himla liv om mina ben, dels då jag var tvungen att kämpa för att få med dem på pressfotograferingen på slottet i Yxtaholm (läs mer i Expressen och Aftonbladet)  och dels för att Johannes Brost skapade mycket hype i pressen runt sin bok med mina ben i fokus. Så här är en av de bästa bilder som någonsin tagits av mina spiror!

Ha nu en fantastisk dag och jag önskar er allt gott som finns under himlen och tänk på att ta hand om er själva och att ta hand om varandra.

De allra varmaste hälsningar,
Gunilla

0
comments

Älskade vänner,
När ni läser de här så är jag på väg tillbaka till LA. Och det är med blandade känslor som jag lämnar Sverige. Det har varit den mest intensiva tiden i mitt liv med mycket långa inspelningsdagar och kvällar på slottet i Yxtaholm (jag har valt ut lite speciella bilder därifrån som ni kan se här). Jag har sååååå många roliga historier att berätta från tiden på slottet men detaljerna har jag tänkt att spara till min bok "The Gunilla".

Mitt hjärta tyngs så fruktansvärt av mötet på lördagskvällen med min älskade lilla moster Sonja som fått SVÄLTA på ålderdomshemmet. Jag lägger ut några bilder så att ni får se själva hur utmärglad hon är. Jag har varit uppriven hela dagen och suttit i långa samtal med en sjuksköterska som inte hade en aning om vad som hade hänt mer än vad hon läste i journalen.
Erika och jag var ju på besök i Sverige i juni månad och då var moster i mycket bättre form. Jag tycker det är så otäckt att historien upprepar sig och att samma sak som hände mamma sker nu med min moster…

Jag hade turen att genast få tag i en flicka som jobbade som vikarie på Granen och som var som en ängel mot min moster. Hon kommer från Syrien och har en syster som är arbetslös. Jag har nu anställt henne att rycka in och ta hand om Sonja och ge henne vad hon behöver i form av näring och sällskap.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta att kämpa för mosters rättigheter från Amerika. Hon behöver en grundlig läkarundersökning, närings drycker och frisk luft (hon har förvägrats att tas utanför rummet).

Nu avslutar jag de här raderna med förhoppningen att jag vi nästa blogg tillfälle kan informera er att min moster mår bättre.

Som alltid så önskar jag er det allra bästa som livet har att erbjuda.

Varma hälsningar,
Gunilla

 

Jag, Zubeide och Linda.

 

Mina älskade vänner,

Ja, nu har jag anlänt till Grand hotell och det känns underbart att vara så välkommen. Här nedan kan ni se bilder från sviten jag har och den underbara utsikten över vattnet, alla båtarna och slottet.

Som ni kanske har läst i Aftonbladet så har jag bjudits in för att spela in en ny show, en storsatsning av TV3 och vi åker ut till slottet imorgon bitti för att filma. Det blir spännande och intensiva dagar och jag lovar att hålla er så uppdaterade som jag kan.

Nu måste jag vila mig lite för trots att man sover klart bättre i business klassen på flyget så är jag ändå ganska trött efter den långa resan. Ha det så bra nu, sköt om er och varandra och jag hoppas verkligen att vi ses här hemma i Sverige.

Allt de allra bästa,

Gunilla

 


My bedroom


Alexander Söderquist i roomservice

Välkommen till mig!

Mina älskade vänner,
Det var länge sedan jag skrev på min blogg och jag är glad att kunna kommunicera med er här nu.

Att läsa kommentarerna på min fansida var riktigt ruskigt. Som många redan vet så ramlade mamma och bröt handleden under tiden då jag hade hyrt en vårdare till henne. Gå in själva på min FANSIDA på Facebook och läs tråden under mammas fall som är mycket lång.

Jag hade sett till att mamma kom i säng ordentligt på kvällen innan hon ramlade. Trots att jag ibland har en vårdare så tar jag hand om mamma mycket själv för jag vill det. Hon mådde helt bra innan hon somnade och hade inte ont någonstans. Följande morgon sov jag ut ordentligt och eftersom huset är stort har jag inte mycket kontakt med vad som händer på övervåningen där mamma och vårdaren sover. Vid tvåtiden bad vårdaren mig att köra mamma till juveleraren för att knipsa av vigselringen som någon blådåre satt på hennes långfinger och som var omöjlig att få av eftersom fingret hade svullnat. Hon sa att cirkulationen bröts av och att handleden svullnade. Jag hade bråttom för att jag hade ett möte inom kort men jag ville inte att någon annan mer än jag skulle köra henne.

Till min förskräckelse så sa juveleraren att mammas handled var bruten. Han hade tidigare jobbat inom medicin och visste vad han pratade om. Att ringen satt lite för hårt på fingret var definitivt inte problemet.

Jag körde hem mamma som hade mycket ont i handen och så ringde jag till polisen. När jag konfronterade vårdaren så blev hon som tokig och började skrika och vråla en massa vulgariteter och hon slängde sina tillhörigheter och sig själv in i sin bil och vägrade att stanna och prata med polisen. Jag hade två vittnen, Sandra, Erikas sånglärarinna som fotat hennes bilnummer och en kille som  från Home Depot som satte in en ny vattenvärmare i köket i nedervåningen.

Vi blev eskorterade av polisen till sjukhuset där mamma blev snabbt omhändertagen. De tog en polisrapport och de var mycket sympatiska och förstående.

Mammas diagnos var en bruten handled orsakad av ett fall. Oh, vad synd att jag inte hade haft dolda kameror därinne!!

I min ilska och oro över mamma så sökte jag stöd på Facebook där jag fick mycket blandade kommentarer. Jag kan inte för mitt liv förstå att en del människor kan tycka att "olyckor händer så lätt". OLYCKOR FÅR INTE HÄNDA OM MAN BLIR VAKTAD ORDENTLIGT.

Således blev mamma inlagd på sjukhuset…

Det är tur att man bor i Amerika för i Sverige hade väl vårdaren och agenturen kommit undan, inte i USA, tack Gode Gud. Ett skadestånd kommer helt säkert att delas ut och agenturen är nu stämd av min advokat.

Nu är mamma hemma från sjukhuset och jag är tacksam för att jag nu har personal jag litar på som har bevisat för mig tidigare att de vaktar mamma som hökar.

Den första resan till New York brann inne eftersom jag inte ville lämna mamma på sjukhuset. Hon kom hem på fredagen och vi åkte till New York på söndagen, Erika och jag och katterna.

Det är också klart att jag kommer till Sverige i september och då ska det bli roligt att få en glimt av mina kära vänner och kanske hinna se mina släktingar i Norrköping också. Jag saknar min lilla moster Sonja väldigt mycket…

Tills vi hörs och kanske ses igen så önskar jag er ALLT GOTT under himlen.

De allra varmaste hälsningar,
Gunilla


Erika, jag och Tusse och Lulle på flyget till New York.


Battery Park, NYC


Landmark statue, Frihetsgudinnan


Mamma fick det hårda gipser påsatt på lasarettet

Älskade vänner,
Vilken fantastisk resa vi hade till Sverige! Den blev verkligen minnesvärd för Erika och mig! Och katterna Tusse och Lulle som var med.

Jag återkommer om historier och foton från resan men först vill jag berätta om vårt förlorade kors...
Det gör mig ledsen att tala om alla juveler som i flera omgångar stulits från mig. På den här sista resan handlade det om en dyr guldklocka i en Cartier ask och ett rubin och diamant kors i guld som jag gett till Erika och som jag lagt i asken för att kedjan gått av. 

Sista kvällen i Stockholm upptäckte jag att min Cartier ask var tom… Det fanns ingen att anklaga eftersom jag inte öppnat asken sedan jag anlände till Göteborg och nu var vi ju i Stockholm och vi hade även varit i Högsjö. Det går inte att gå och grubbla på hur det kunde ha hänt och vem som kunde ha begått brottet. Det är materiella ting och det är bara att gå vidare.

Men att stjäla ett KORS, ja, det måste ju vara dubbelt farligt för själen!!! 

Jag hade köpt smycket åt min mor för ett 25-tals år sedan då mamma var sjuk och låg på sjukhuset. Se bilden på Erika… Och sedan för ett par år sedan gav jag det till Erika, närmare bestämt på hennes tio-års dag. Jag har uppfostrat Erika att tro på Gud och Jesus och korset har ju en mycket viktig innebörd som jag berättade för Erika redan som mycket liten.

Smycket, (korset) var "one of a kind", trodde jag i alla fall. Tills idag, då Erika och jag besökte Diamant distriktet på Manhattan och efter mycket tittande och efter att jag beställt att special-framställa korset efter fotot jag hade så skådade jag EXAKT samma kors i en annan affär, bara att det var infattat i SAFIR och diamant istället för RUBIN och diamant.

Vilken glädje! Jag frågade den åldriga, judiska försäljaren om han hade samma kors i rubin men han sa att det var köpt i Europa och att det inte tillverkades mer än ett enda i varje typ av ädelsten.
- Jag vill hellre ha korset i saffir, utbrast Erika. Och den här lilla historien fick således ett lyckligt slut.

Kära vänner, jag hör nu att ni har fått det riktigt varmt därhemma och det är väl HÄRLIGT! 

Då vi var hemma blåste det ofta isvindar. 

Hoppas nu att ni får en fortsatt skön sommar och tills vi hörs igen så skickar jag er varma tankar från ett stekhett Manhattan.

De allra bästa hälsningar,
Gunilla


En bild med det stulna rubinkorset.

På jakt efter ett nytt kors i Diamond district i New York.


Ett mirakel att hitta samma kors!

Korset i min hand.

Vi älskar vackra hotell!

 

Mina älskade vänner,

Äntligen kan jag säga till er att jag med säkerhet kommer till Sverige på söndag den 15 juni. Jag reser med Erika och katterna direkt till Göteborg från New York via Amsterdam.

Kom och träffa mig på Frölunda torg i Göteborg under måndagen. Sponsor Grand Parfymeri.
På den stora scenen presenterar jag då min ros parfym "Dream roses by Gunilla" som är den mest ljuvliga rosdoft jag kan tänka mig. Rosor är ju bland det mest underbara som finns och jag ser så mycket fram emot att få träffa er alla kära vänner och fans och ta del av den härliga svenska sommaren. Jag längtar!

Allt gott som finns under himlen till er alla, I love you!

De allra varmaste hälsningar,
Gunilla

 

 


Foto: Anna Maria Noellert Zunino


Nu kommer Erika, katterna och jag till Sverige


Dream Roses by Gunilla-parfymen introduceras nu i Sverige


I den tomma handen kommer jag hålla min parfymflaska på måndag, Frölunda Torg i Göteborg


Stopp och belägg, nu kommer jag till Sverige!


Under the lovely Hollywood sign!


Nu kommer linslusen Gunilla till Sverige

 

Mina älskade vänner,
Jag är fullt uppe i att klippa min dating pilot som har blivit makalöst bra om man nu får skryta lite men det får man väl.
Jag jobbar också stenhårt på min bok som kommer att finnas i bokhandeln den 2 oktober, min självbiografi - THE GUNILLA. Missa inte den för där finns det hemligheter...

Vi är på väg till Sverige, Erika och jag och det ska bli så härligt att få träffa er igen därhemma. Erika slutar skolan på fredag och så bär det iväg till New York. Därefter till Sverige!

Sköt om er alla och sköt om varandra. I love you very much.

De allra varmaste hälsningar,
Gunilla


Oj, oj, oj, det är inte lätt att vara TV-stjärna


Min största kärlek i livet, Erika Regina


En av mina favorit frisyrer

 

 

Älskade vänner,
Det är med stor saknad efter de ibland TRE kameror som har riktats mot mig under inspelningarna av Svenska Hollywoodfruar som jag skriver den här hälsningen.

Jag hoppas att ni får en riktigt underbar Valborgsmässoafton då ni hälsar den efterlängtade våren välkommen till vårt land.
Glad första maj!
Allt gott och ljuvligt till er kära vänner. Ta hand om varandra, livet går fram med stormsteg så fånga de härliga stunderna om inte med kameror så i era minnen. I love you all!

De allra varmaste hälsningar,
Gunilla

 


Stor saknad efter kameran som nu tillfälligt har släckts


Jag och Alec Cartio filmar


En av mina dater i min dating pilot


Erika och jag sjunger tillsammans för en date