Flera orsaker bakom ungdomsbrottslighet

Det finns flera varningssignaler som tyder på att en ung människa kan bli aktivt kriminell som vuxen. Men det är aldrig bara en faktor som leder till kriminalitet. Här kan du läsa om vad som kan ligga till grund för att unga börjar begå brott.

Det är ganska vanligt att ungdomar begår brott någon enstaka gång, då handlar det oftast om stölder från skolan eller från affärer. Men de flesta ungdomar som begår brott gör det under en begränsad tid, och den inträffar ofta i åldern 15 till 17 år.

Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) ungdomsundersökning från 2005 där elever i årskurs nio svarat på frågor om utsatthet för brott och delaktighet i brott hade cirka hälften av eleverna stulit något under året. Det kan låta mycket men är egentligen en minskning med 14 procentenheter från 1995, då Brå började göra undersökningar. Även andelen ungdomar som uppgav att de begått en våldshandling, som att slå eller hota någon, hade minskat något.

Inte heller den officiella kriminalstatistiken visar att ungdomsbrottsligheten skulle ha ökat. Att antalet ungdomar i åldrarna 15 till 17 år som misstänks för brott har blivit fler beror helt enkelt på att antalet ungdomar har blivit fler. Andelen brottsmisstänkta har minskat sedan 1995.

Det är en liten grupp ungdomar som står för en stor del av ungdomsbrottsligheten och det viktiga är att hindra nyrekryteringen till den gruppen. Några av dem börjar begå brott tidigt och fortsätter sedan i vuxen ålder. Barn som redan tidigt har allvarliga uppförandestörningar, uppmärksamhetsstörningar eller svårigheter i den känslomässiga utvecklingen har en ökad risk att bli kriminella enligt Brå.

Exempel på uppförandestörningar kan vara när barnet:

•    Är aggresivt, där barnet är fientligt mot både barn och vuxna
•    Förstör för andra och uppvisar ett bråkigt beteendemönster
•    Tidigt har koncentrationssvårigheter och/eller är hyperaktivt
•    Har svårt att tolka och bemöta andra och är sena i kunskapsrelaterad och/eller känslomässig utveckling.

Även barn till föräldrar som lever med exempelvis olika former av missbruk, kriminalitet eller psykisk sjukdom löper större risk att hamna i ett aktivt kriminellt liv som vuxna. Det är dock inte så att alla barn med sådana uppväxtförhållanden eller som visar sådana beteendemönster blir kriminella. Det är inte heller en enskild faktor utan ett samspel mellan flera olika faktorer som kan leda till ett aktivt kriminellt liv.

Vissa typer av brott innebär större varningssignaler än andra. De kallas för strategiska brott och är bland annat bilstöld, andra grova stölder och rån. Snatteri är däremot ett exempel på brott som innebär låg återfallsrisk.

Det är enligt Brå känt sedan länge att kriminellt aktiva ofta kommer från socioekonomiskt mindre välbeställda miljöer. Det handlar då om pojkar som tidigt börjat begå brott. Men det är viktigt att poängtera att de allra flesta barn som växer upp i dessa miljöer inte blir kriminella och att det inte går att ange en orsak till att någon blir aktivt kriminell.

Det finns dock studier som visar att bostadsområdet kan påverka risken för att falla in i brott, men hur mycket det påverkar beror på varje individs förutsättningar. Till exempel så har inte bostadsområdet någon betydelse för barn som tdigt uppvisat allvarliga psykosociala problem, för dem är risken lika stor oavsett var de bor. 

Det är sedan den 1 januari 2008 obligatoriskt för kommunerna att erbjuda medling när gärnngspersonen till ett brott är under 21 år. Medlingen innebär att förövare och brottsoffer möts tillsammans med en opartisk medlare för att prata om händelsen, men det är frivilligt. Syftet är att minska de negativa följderna som ett brott ger: brottsoffret ges möjlighet att bearbeta sina erfarenheter samtidigt som gärningsmannen får insikt i konsekvenserna av brottet.