Hasse Aro: Alldén förhörs om morddagen

Det hann inte gå mer än tio minuter av rättegångens andra dag innan den åtalade Toni Alldén kollapsade. Rättsläkaren Susan Sprogøe-Jakobsen hade precis påbörjat sin redogörelse för skadorna på Carolin Stenvalls kropp. En beskrivning som kom att bli fullständigt förödande för Alldén. Det är nu hans hopp om att komma undan med ett ”vållande till annans död” grusas fullständigt.

Rättsläkaren började att berätta om de skador Carolin hade i ansiktet och på halsen. Skador som inte kunde uppkommit på annat sätt än genom kraftigt och upprepat yttre våld.
 
Hon övergick sedan till skottskadan i huvudet. Visade ingångshålet med dess blyfragment, pekade på ett eventuellt utgångshål, men just där saknades så stora delar av kraniet att det inte gick att säga något med säkerhet.

Det var när hon började berätta om hur alla sömmar i kraniet spricker vid ett huvudskott, hur hela skallen praktiskt taget sprängs, som det blev för mycket för Alldén.

- Vi måste ta rast annars ramlar jag av stolen, säger han med svag röst.
- Va?, undrar ordföranden.
- Vi måste ta rast annars ramlar jag av stolen, upprepar Alldén.

Och han skojar inte. Han vacklar betänkligt när han stöttad av häktesvakter förs ut ur salen.
Jag förstår honom. Det som händer sedan, när Alldén följer förhandlingen via en högtalare i ett rum berdvid är fullständingt förödande för honom. Det är nu det avgörs. Det är nu hela hans försvar om olyckshändelse faller. Det är nu hans hopp om att komma undan med ett ”vållande till annans död” grusas fullständigt.

Rättsläkare Sprogøe-Jakobsen är en kort kvinna i femtioårsåldern. Det mörka håret kortklippt, ögonen totalt närvarande. Hon är från Danmark men hennes skandinaviska lämnar inga utrymmen för missförstånd.

Hon visar hur ingångsålet i ryggen ser ut. Hur dess inbuktning vittnar om att det är här kulan trängt in i kroppen. Hon visar utgångshålet. Och här, som en försynens ingripande, finns tillräckligt med hud kvar på den annnars nästen helt förstörda kroppen. I utgångshålet finns nämligen en blödning. En några centimeter stor blodansamling som röjer alla tvivel.

- Denna blödning kan med säkerhet bara ha uppkommit om Carolin levde när skottet trängde igenom hennes kropp, säger hon.

”Med säkerhet”. Hon lämnar inte en millimeter av möjligt ifrågasättande. Och där är det klart. Carolin levde när Alldén sköt henne i ryggen.  Slutsatsen blir bara en. Han mördade henne. Nu är resten av förhandlingarna bara en transportsträcka som möjligen kan innebära skillnaden mellan livstid eller inte. Vilket i och för sig inte är oviktigt.

När rättsläkaren är klar återvänder Alldén till tingssalen och ny förvirring uppstår. Hans advokat, Leif Gustafsson, som hittills inte gjort särskilt mycket väsen av sig begär plötsligt att bevismaterialet måste kompletteras. Han har förstått att det finns obduktionsbilder som inte är med i bevisprotokollen. Han tänker begära överprövning hos Socialstyrelsen rättsliga råd för att få med dessa. Ny paus. Nya överläggningar i rummen bakom rättssalen.

Det tar bara några minuter så meddelar ordföranden att denna fråga får avgöras efter rättegången. Förhandlingarna fortsätter som planerat.

Åklagare Ulrika Schönbeck tar vid. Förhör med Alldén. Det blir en tillställning på två olika intellektuella plan. Hon försöker verkligen.
Hon pressar honom.

- Du måste väl minnas? Du står där och har knuffat henne? Hur tänker du?
- Jag minns inte.
- Ja, men du agerar ju! Du lyfter upp henen i bilen, du är ju inte handlingsförlamad.
- Nej, man kan tycka det.
- Varför lägegr du henne i bilen? Varför fattar du det beslutet?
- Ja, man kan ju tycka att det är konstigt.

Så där håller det på. Hon försöker, han glider undan som ett ertappat barn. Uttrycker sig som om det är någon annan än sig själv han talar om. ”Ja, jag måste väl ha hämtat vapnet”  ”Ja, jag måste väl ha knuffat henne.” ”Nej, det kan jag inte förklara”

Schönbeck försöker en sista utväg.

- Nu sitter du här med Carolins familj. Nu måste du berätta, nu msåte du förklara. Det är väl det minsta du är skyldig dem?

Han tittar på händerna i sitt knä som han gjort hela tiden. Hans röst förändras inte.

- Det är väl mycket jag är skyldig dom.

Efter lunchpausen fortsätter förhöret med den åtalade. Han berättar att han lider av stressjukdomen maladaptivt syndrom, att han läst det i det hemligstämplade protokollet från den rättspsykiatriska undersökningen som gjorts på honom. Sjukdomen gör att en kritisk händelse kan ge en större reaktion än väntat. Han menar att det kan vara det som har fått honom att reagera som han gjorde.

"Det är inte att jag inte vill svara, det är att jag inte kan", säger Toni Alldén.

Hasse Aro rapporterar direkt från Gällivare tingsrätt fram till onsdag då Efterlyst sänder live, direkt från Gällivare.