Christine Schürrers berättelse om tragedin i Arboga

Christine Schürrer har hela tiden hävdat att hon är oskyldig till morden på Max och Saga, samt mordförsöket på deras mamma Emma Jangestig. Här är hennes egen historia om vad hon gjorde i Arboga dagen då brottet begicks.

Christine Schürrer uppgav i förhör att hon befunnit sig i Arboga den 12, 14 och 17 mars under 2008. Enligt hennes egen utsago har syftet varit att bevaka sitt historieintresse.

Den 12 mars 2008 reste Christine med tåg till Arboga station. I förhör uppgav hon att syftet med hennes resa var att besöka Sigurdsstenen, en runsten strax utanför Arboga. Enligt henne själv hade hon med en egen karta och gick direkt till turistbyrån i Arboga som finns på järnvägsstationen. Väl där fick hon platsen utpekad av en blond kvinna, och hon begav sig sedan mot runstenen till fots. Hon hittade dock aldrig stenen och vände åter tillbaka till stationen och tog tåget hem till Stockholm igen.

Under detta besök uppgav Christine att hon var klädd i en jacka som ska ha varit midjelång och beige till färgen, samt ett par blå jeans.

Under senare förhör konfronterades hon med uppgifterna om att samtlig personal på turistbyrån inte kände till detta händelseförlopp. Christine berättade då att hon inte alls besökt turistbyrån i år, och att hon dessutom tvivlar på att hon sagt så i tidigare förhör. När förhörsledaren berättade att ljudupptagningar fanns från förhöret sa hon att hon ändå inte trodde att hon sagt så, eller att de missuppfattat hennes svar.

Den 14 mars reste Christine på nytt till Arboga med tåg från Stockholm. Denna gång skulle hon besöka Halvarsborgen, som enligt henne ska vara rester från ett medeltida boende. Hon hittade till fornlämningen och efter besöket reste hon återigen tillbaks till Stockholm. Hon var vid detta tillfälle iförd bland annat en ytterjacka som kan ha varit densamma som hon hade under föregående besök, annars var det en militärjacka med kapuschong.

Den 17 mars var det dags för ännu en resa till Arboga för Christine, med samma syfte som förra gången, att besöka Halvarsborgen. Hon uppgav under förhören att hon trodde hon kommit till Arboga någon gång vid fyratiden på eftermiddagen. Hon gick även denna gång till fots samma väg som föregående besök och hon uppskattar att det tog runt en timme. Väl på plats stannade hon i cirka en till en och en halv timme. Vid besöket hade hon med sig en kamera och tog ett antal bilder. Men på grund av det dåliga vädret blev bilderna dåliga och hon ska snart ha raderat bilderna.

Hon begav sig sedan tillbaka samma väg, och klev på tåget till Stockholm där hon övernattade i sin lägenhet i Skarpnäck. Vid tillfället hade hon på sig en längre beige jacka med huva som hon sa var samma jacka som hon hade på sig när hon reste från flygplatsen i Skavsta till Tyskland. Hon bar skor av svart läder eller konstmaterial med snörning och sa att det var samma skor som hon senare hade när hon fördes till Sverige från Tyskland av polis.

I förhör fick Christine veta att tekniker undersökt hennes kamera och digitala minneskort. Man hade lyckats återställa samtliga bilder på kamerans minne, men ingen av bilderna överensstämde med de motiv Christine uppgav att hon hade fotograferat vid Halvarsborgen. Hon själv ville inte ändra sin berättelse, och hon kunde inte förklara hur det kom sig att de bilder hon fotograferat och senare raderat inte kunnat återfinnas av teknikerna. 

I förhören visades även övervakningsbilder från Arboga järnvägsstation upp från de dagar och tider hon ska ha befunnit sig där. Christine fick själv noggrant se på bilderna för att kunna peka ut sig själv, men hon kunde inte det. Hon tillfrågades om hon kunde förklara varför hon inte kunde hitta sig själv med ljus jacka, men det kunde hon inte. På bilderna såg man att det var få människor med ljusa jackor och att ingen av dessa stämde överens med Christine. Hur det kom sig kunde hon heller inte förklara.

I förhören frågades Christine om vilken kännedom hon hade till Emma Jangestig som person. Christine berättade att hon inte hade sett henne vare sig i verkligheten eller på bild. Hon berättade även att hon aldrig vid något tillfälle, på något sätt, hade sökt efter någon typ av information om sin ex-pojkväns nya familj.

I förhören berättades det däremot att teknikerna sökt igenom hennes dator och kunnat konstantera att namnet Jangestig förekommit 39 gånger i olika sammanhang, bland annat hade det återfunnits i kombination med Eniro, Hitta.se, Google, Stay Friends och Yahoo. Christines förklaring till det var att hon inte var den enda som använt hennes dator. Hon blev även informerad om att man hade hittat 230 träffar på Emma Jangestigs sambos blogg, Christines ex-pojkvän. Christine hävdade dock i förhören att det inte var hon som läst något på hans blogg, utan att det i sådan fall skulle vara kamrater till henne som läst. Christine fick också förklarat för sig att polisen hittat två bilder på det hus där brottet begicks. Christine visste inte varför de fanns i hennes dator.

Christine har berättat att hemresan till Tyskland den 18 mars var inplanerad sedan två veckor tillbaka. Syftet med resan var att besöka sin mor som var sjuk och skulle tas in på ett lasarett. Christine berättade att hon först på förmiddagen besökte Stockholm stadsbibliotek och sedan vid tretiden på eftermiddagen tog bussen ut mot Skavsta. Väl på plats pratade hon i telefon med en tysk vän som skulle hämta henne på flygplatsen i Berlin. Enligt denne vän ska de två ha börjat prata om en hammare och hurvida man kan ta med sig en hammare förbi säkerhetskontrollen. Enligt Christine handlade den diskussionen om en händelse hon hade bevittnat ett år tidigare då hon sett en person som blivit ifråntagen en hammare i säkerhetskontrollen. Hon tyckte då vid det tillfället att personen var dum som försökte ta med den i handbagaget.

I sammanhanget frågades Christine om hon tagit en hammare från bostaden i Skarpnäck vid något tillfälle under sitt boende där, men hon nekade till detta. Hon beskrev det som ett sammanträffande att hennes hyresvärdinna saknade en hammare då hon reste till Tyskland. Hon berättade dock att hon vid några tillfällen lånat hammaren av sin hyresvärdinna. Senaste gången hon lånat hammaren var enligt henne själv i februari 2008, då hon skulle laga sin trasiga cykel.