Palmemordet: konspirationerna funkar inte.

Palmemordet blev för mycket för en del journalister. De tappade perspektivet, omdömet och - i en del fall - förståndet.

En av de stolligaste var Lars Krantz som dog i december förra året vilket inte är skäl nog att komma undan.

Hans teorier sträckte sig från polisspåret till att det egentligen var ett självmord och då möjligen utfört med hjälp av antingen, eller båda i samförstånd, Palmes son och hustru.

Ja, ni hör själva.

Men även om de flesta inte låg i närheten av Krantz fanns en gemensam nämnare. Man kunde inte förlika sig med tanken på en ensam galning. Mordet måste ha haft en mening och därför vara en del av en komplott.

Och polisens oförmåga att hitta denna konspiration sågs som det yttersta beviset för att den fanns inom deras egna led.

Problemet med de flesta, ja alla, konspirationsteorier är att de i något ögonblick kräver en tankevurpa för att fungera.

För att, som polisen säger, få ner dem på Sveavägen måste vi acceptera att logiken i teorins utförande i någon detalj brister. Vi måste helt enkelt blunda ett litet tag för att få det att gå ihop.

Ta teorin om ”mötesscenariot” som relanseras i Dagens Nyheter idag.  Något som, och nu citerar jag, ”i mediekretsar länge varit känt, men som ingen egentligen vågat skriva om” (min kursivering).

Enlig denna teori har en taxichaufför sett tre personer tala med varandra. Och dessa skulle vara paret Palme och mördaren(?). Och detta skulle också, enligt konspirationsteoretikernas vanliga retorik, ha noterats av flera andra som på ”ett eller annat sätt berättar om en kontakt mellan mördaren och Olof Palme före skotten.”

http://www.dn.se/debatt/lat-inte-utredningen-om-palmemordet-do-sotdoden

Denna teori är typisk för konspiratorikerna på flera sätt:

1. Den ska vara känd i ”mediakretsar” men ingen ”vågar” skriva om den. Ja, alla konspirationsteorier är kända i media. Och alla skrivs det om. På vilket sätt ”vågar” ingen skriva om denna? Är det någon som ringer runt och stoppar publiceringen? Ingen har i alla fall ringt mig eller någon annan på Strix Television. Och vi har nog publicerat fler konspirationsteorier än någon.

2. Den ”bekräftas” av andra vittnen som ”antingen sett tre personer” eller på ”annat sätt” berättar…bla bla bla. Nu har jag inte läst just dessa vittnesmål. Men jag lovar att så tydliga är de inte när man väl sätter sig in i dem. Det är de nämligen aldrig.

3. Den har också sin logiska groda som vi är tvungna att acceptera för att få ihop den. Nämligen att Lisbet Palme inte kommer ihåg något möte med någon. Här hade varje normalt tänkande reporter dragit öronen åt sig. Men nu pratar vi Palmemordet som, vilket vi konstaterade i början, blivit lite för mycket för en del journalister. Därför förklaras just denna lapsus i logiken med att Lisbet Palme drabbats av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, vilket fått henne att helt enkelt glömma mötet.

Taadaa: Lisbet är stressad, teorin är hemma.

Att samma Lisbet sedan pekar ut Christer Pettersson som mördare förbigås med tystnad. Detta utpekande sänker nämligen varje konspiration. För att just denna teori ska hålla är det därför viktigare vad Lisbet glömt än vad hon faktiskt kommer ihåg.

”Mötesscenariot” har i vart fall en fördel. Den går elegant förbi det faktum som sänker nästan alla andra. Nämligen att ingen, inte ens Olof Palme själv, visste att han skulle gå ut den kvällen.

En detalj som måste ha ställt till det för Sydafrikanerna, PKK-medlemmarna, poliserna, militären, amerikanerna, walkie-talkie-männen och alla andra som tydligen befolkade Stockholms City just denna kväll.

För att teorierna ska gå ihop måste de alltså haft en man stående utanför Palmes bostad hela tiden. En person som denna kväll kunde meddela sina kumpaner i komplotten att han var på väg ut. En person som alltså hängt där, dag ut och dag in, utan att Säpo reagerat..?

Vad bråttom det måste blivit! Palme är på väg! Nu ska alla dras ihop, walkie-talkierna placeras ut, yrkesmördaren ringas, mordplats och flyktväg planeras. Och detta utan att man ens vet vart han tänker gå.

Jisses. Har man walkie-talkierna över hela stan? Tänk om han skulle till Söder? Eller bara ner till kiosken och köpa cigg?

Men man har tur. Han går på bio. Vilket ger två timmar för planering.

Pust. Man hinner.

Men hur visste då alla dessa attentatsmän att han inte skulle ha livvakt med sig?

Svaret är att det visste ingen. Utom de som skulle bevakat honom. Och deras chefer. Det är detta faktum som tvingar in de flesta komplotter till polishuset. Där måste man väl ändå ha vetat? Eller?

En sak har jag dock alltid undrat. Om nu Den Stora Konspirationen Mot Olof Palme hade tillgång till all denna information, och om de nu är så professionella att de klarat sig i tjugofem år, varför krånglade de då till allt?

Varför följer de efter honom på en oviss promenad genom centrala Stockholm, utan möjlighet att planera vare sig mordplats eller flyktväg?

Varför åker de helt enkelt inte hem till honom och skjuter honom där?