Journalister är ett känsligt släkte.

Det har hänt något nytt i den svenska mediedebatten. Det började i Katrineholm.

Där la kommunchefen upp frågor han fått från en journalist på ortens tidning på twitter.

Och igår la statsministern upp en intervju han gett för DN, eftersom han ansåg sig illa behandlad i tidningen.

Inga hemligheter eller känsliga grejer.

Och hur reagerar journalisterna? Ja, bortom de fina orden och högtravande formuleringarna lyser surheten igenom.

De blir förnärmade, helt enkelt.

Bittra över att de inte har monopol på nyhetsförmedlingen. Att andra tar sig rätten att publicera.

Dagens Nyheter och landsortspressen tillhör de "fina" medierna. De som har ett "uppdrag" och därför inte kan ifrågasättas. Särskilt inte av politiker.

Ovilliga till anpassning och blinda för den nya tekniken går de långsamt under med flaggan i topp.

Själv tycker jag det är här kul och uppfriskande. Att politikerna tar nya grepp och breddar debatten.

Men för gammelmediarna känns det förstås hotfullt. Att de inte längre har monopol på förmedlingen. Läskigt.

Hörde DNs chefredaktör i P1 i morse. Där kommenterade hon statsministerns agerande som "det något unika grepp att lägga ut ljudfilen."

Det roliga är hur hon säger det. Sur, helt enkelt.

Lyssna själva: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1650

Kommentaren kommer 3 min och 27 sekunder in i intervjun.