Jorunalistikens död.

2010 blev året då journalistiken kollapsade i Sverige. Eftersom jag är journalist själv tycker jag det är mycket ledsamt.

Fyra historier har gjort att vi nu hamnat i ett helt annat medieklimat.

1. Jonasaffären. Norskan som gick ut och sa att prinsessan Madeleines fästman varit otrogen med henne.

2. Littorinaffären. Aftonbladets ofärdiga "avslöjande" som byggde på ingenting.

3. Kungaboken. Kan vara det sämsta journalistiska arbete jag hört talas om.

4. Camilla Henemark. Den första renodlade kiss-and-tellhistorien under mina år i yrket.

I fallen med norskan och boken kunde kvällstidningarna komma undan med att de citerade andra medier. Usel ursäkt visserligen, men sådant har hänt förr.

Littorin är dåligt hantverk. Henemark bara tragiskt.

Men nu ligger vi i samma träskmarker som brittisk press. Ingen tjänar på det.

 

Skriv en kommentar

Det känns skönt att se att jag inte är ensam att tycka att dagens journalistik verkar mest gå ut på att "avslöja" saker som inte behöver avslöjas.
Hur vore det om man ägnade sig åt att gräva fram saker som är ruttna som t.ex vansinniga avtal för höga chefer eller andra mer intressanta saker som svarta penga transaktioner och liknade.

Men det är ju bara min mening.

TACK för ett mycket bra program.

För 1 år 26 veckor sedan

Det är både tragiskt och ledsamt att journalistiken ska behöva grotta och gotta sig i sådant här, bara för att sätta ett namn på kartan, som det så stiligt heter. Att attackera kungahuset på ett så snaskigt sätt är rent tragiskt. Må hända att det är sant allt som skrivs, men jag kan inte i min vildaste fantasi se att det skulle vara så. Bitvis kanske, men så är väl de också människor precis som du och jag och inte tusan är väl vi felfria?

Nej, fram för riktig journalistik och bra artiklar! Så, det är bara att sätta igång och skriva läsvärda och intressanta saker.

//M

För 1 år 26 veckor sedan

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.

Hasse Aros kolumn

I den här kolumnen skriver jag om mig och mitt jobb, högt och lågt. Som programledare för Efterlyst kommer jag självklart att skriva om aktuella brott och kriminalpolitik. Jag kommer också att beröra mer lättsamma ämnen – allt från polsk riksdag till biblioteksdebatt och frukostdebacle. Ibland kan det bli lite privat, då med betoning på lite. Läs mina krönikor här och kommentera, argumentera och dividera.

Arkiv