Monarkin

Jag vet inte riktigt varför, men jag har den senaste tiden två gånger blivit ombedd att kommentera monarkin. Dels i Debatt i torsdags och nu av Aftonbladet.

Jag är ju ingen expert. Å andra sidan har alla vi medborgare rätt att ha åsikter om monarkin och kungahuset.

Vårt statsskick är beslutat i god demokratisk ordning. Vi har kommit överrens om att behålla ett i grunden odemokratiskt system.

Politikerna skulle gärna ändra på detta. Republikanerna är i majoritet i riksdagen. Vore det inte politiskt självmord skulle de rösta bort kungen imorgon.

Men medborgarna gillar monarkin. Den har stöd av över 70% vilket är en betydande siffra i en tid då varje folkomröstning slutar ungefär 50-50 och avgörs med några få procentenheter. Kungahuset vilar alltså på ett direkt mandat från folket, skulle man kunna säga.

Så frågan om vi ska ha monarki eller inte är död. Låt oss istället diskutera en annan fråga.

Nu när vi har den, vad gör vi med den?

Idag används kungahuset mest för att representera svensk industri utomlands. Är detta verkligen det mest optimala? Finns det bättre sätt?

Göran Persson blev med sina 12 år som statsminister någon slags nestor på toppmötena i EU. Mest för att han var den enda kvar. Alla andra premiärministrar hade bytts ut. Och så är det i de härsammanhangen. Med val var tredje-fjärde år i de olika länderna blir det ju alltid nya ansikten på konferenserna. Och den som varit med längst åtnjuter någon slags automatisk vördnad.

Tänk då om vi skickat samma person i trettio år?

Då tror jag vi skulle bemötas med en respekt vår storlek inte riktigt motiverade. Då tror jag vi skulle höras mer än våra röstresurser egentligen förmår.

Men vi kan väl inte skicka kungen till EU, säger ni förskräckt. Han kan väl inte förhandla.

För det första behöver han ju inte sköta själva förhandlingarna. För det andra tror jag vi inte ska underskatta honom. Han har varit mmed ett tag och skulle nog klara sig väl så bra som alla tjänstemän vi skickar ner som heller inte är folkvalda.

Men jag är övertygad om att hans närvaro skulle skänka glans åt oss som nation. För låt oss vara ärliga. Politiker älskar kungligheter. Andra länders kungligheter...