Följer med intresse debatten i SvD om Mosa Sayeds avhandling i Uppsala, där han argumenterar för att införa sharialagar i Sverige. Bland annat när det gäller arv så att sönerna ska få mer. Det var Dilsa Demirbag-Sten som i ett intressant inlägg den 3 februari uppmärksammade avhandlingen. Och naturligtvis ifrågasatte den.

Idag försvarar professor Torbjörn Andersson avhandlingen. Både hans och Dilsas artikel blir bitivis en aning tekniska, men Andersson skriver att redan nu kan en svensk man testamentera 75 procent till sin son. Som ett argument för sharialagarna, då.

Och det är sant. Men han måste inte. Han kan lika gärna låta dottern få 75 procent. Eller så kan han helt enkelt ge 50 procent till det lokala katthemmet, och låta ungarna dela på resten. Han får göra som han vill. Det är väl en avgörande skillnad mot att lagstifta om diskriminering?

Morgonens Vinn Adams Pengar:  Aro 7- Alsing 6!