Så har då Bin Laden mött sitt öde. I det finns förstås någonstans en gudomlig rättvisa.

Det diskuteras huruvida han var obeväpnad och ifall det i så fall var nödvändigt att döda honom. Är det någon som på fullt allvar tror att ordern var någon annan än att han skulle dö? Skulle USA vilja ha honom levande, hitta ett sätt att förvara honom, hålla på med en rättegång i åratal med allt vad det skulle innebära av uppmärksamhet och möjligt martyrskap? Knappast.

Jag tror att soldaterna som gjorde inbrytningen hade glasklara direktiv. Bin Laden skulle inte komma levande undan.

Och jag personligen har inte så stora problem med det, faktiskt

Evert Taube ska bli 50-lapp, vilket är på tiden. Och på samma sedel ska även bohusländska klippor avbildas. En avgörande framgång för dem som försöker sno tillbaka Taube till västkusten.

Om man reser runt i den västra delen av vårt land, vilket jag ofta gör, slås man av det oändligt antal stugor som Taube bott i, alla restauranger han sammanlagt måste tillbringat en mansålder i och alla andra landmärken han präglat.

I Bohuslän anser man att Taube är deras.

I själva verket växte han upp på Vinga och i Göteborg men lämnade stan redan som sextonåring. Efter ett något turbulent år i huvudstaden gick han till sjöss.

Därefter bosatte han sig åter i Stockholm. Han återvände aldrig till västkusten annat än på besök.

Hans liv och hans gärning var förlagda till Stockholm.

Men nu verkar bohusmaffian vinna slaget.

För all del. Jag älskar Bohuslän. Ett fantastiskt landskap de flesta stockholmare aldrig upptäckt eftersom de drar till Gotland varje ledigt ögonblick.

Och bland det vackraste Taube någonsin skrivit är hans hyllning till just Bohuslän. Som spelas oavbrutet överallt i landskapet från maj till september. Så mcyket att texten lätt faller i bakgrunden. Vilket är synd. Det är stor poesi.

Sista versen:

"Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna,
med slån och hagtorn, böjda djupt av storm,
med gamla båtvrak som har multnat gröna,
men än i brustna skrov, bär vågens form.
Där mellan hav och land, på sand som skrider,
på tång som gungar kan du ensam gå,
och leva i de längst förflydda tider,
och i ditt släktes framtid likaså."

Okey då, Bohuslän. Ni får honom. Ni har faktiskt vårdat hans minne bättre än vi.

Som att hjortronsalt är ett slags bakpulver. Men det behövs bara hälften så mycket.
Hade jag ingen aning om igår. Vad vet jag imorgon?

Note till mig själv: när du raljerar över andras stavning, se till att du gör det bättre själv. Och feltryck på tangent är ingen ursäkt...

Jamen dåså.

Trevlig helg.

Åt på Långbro Värdshus. Mycket trevligt ställe, kan rekommenderas.
Roligt att de hade en tavla med Leif Boork på.

Bilden i förra inlägget skulle egentligen illustrera detta. Men den något föråldrade tekniken medgav inte det.

Precis som prostatacancerforskningen. Den nuvarande tekniken medger inte effektiv behandling.

Forskningen befinner sig på sextiotalsnivå. Den enda behandlingform som finns gör dig impotent. Och kanske i onödan, för ingen visste egentligen om du hade cancer.

Det är inte ok. Därför är det glädjande att Karolinska Institutet och Karolinska Sjukhuset just nu genomför den största studien av prostatan i Sverige någonsin.

Jag blev erbjuden att delta när jag var på läkarundersökning idag. Därav bilden på broschyren. Den enda del av undersökningen jag vågade dokumentera...

För egen del lär studien inte hjälpa. Jag, liksom tidigare generationer, får troligen bara tugga i mig den bistra verkligheten. Förr eller senare smyger den sig på, prostatacancern.

Men som det så välformulerat uttrycks i broschyren. Studien "kan ge tusentals män som bara är pojkar idag möjligheten att undvika och överleva prostatacancer."

Det är det värt. Så du medelålders man. Be din läkare remittera en PSA-undersökning och anmäl dig till studien.

Det är inte så lätt som det verkar.

Adam Alsing på Mix Megapol vet inte om det själv. Men han har haft en tuff vecka. Jag har slagit honom varje morgon i "vinn Adams pengar". 8-7 i morse.

Palmemordet blev för mycket för en del journalister. De tappade perspektivet, omdömet och - i en del fall - förståndet.

En av de stolligaste var Lars Krantz som dog i december förra året vilket inte är skäl nog att komma undan.

Hans teorier sträckte sig från polisspåret till att det egentligen var ett självmord och då möjligen utfört med hjälp av antingen, eller båda i samförstånd, Palmes son och hustru.

Ja, ni hör själva.

Men även om de flesta inte låg i närheten av Krantz fanns en gemensam nämnare. Man kunde inte förlika sig med tanken på en ensam galning. Mordet måste ha haft en mening och därför vara en del av en komplott.

Och polisens oförmåga att hitta denna konspiration sågs som det yttersta beviset för att den fanns inom deras egna led.

Problemet med de flesta, ja alla, konspirationsteorier är att de i något ögonblick kräver en tankevurpa för att fungera.

För att, som polisen säger, få ner dem på Sveavägen måste vi acceptera att logiken i teorins utförande i någon detalj brister. Vi måste helt enkelt blunda ett litet tag för att få det att gå ihop.

Ta teorin om ”mötesscenariot” som relanseras i Dagens Nyheter idag.  Något som, och nu citerar jag, ”i mediekretsar länge varit känt, men som ingen egentligen vågat skriva om” (min kursivering).

Enlig denna teori har en taxichaufför sett tre personer tala med varandra. Och dessa skulle vara paret Palme och mördaren(?). Och detta skulle också, enligt konspirationsteoretikernas vanliga retorik, ha noterats av flera andra som på ”ett eller annat sätt berättar om en kontakt mellan mördaren och Olof Palme före skotten.”

http://www.dn.se/debatt/lat-inte-utredningen-om-palmemordet-do-sotdoden

Denna teori är typisk för konspiratorikerna på flera sätt:

1. Den ska vara känd i ”mediakretsar” men ingen ”vågar” skriva om den. Ja, alla konspirationsteorier är kända i media. Och alla skrivs det om. På vilket sätt ”vågar” ingen skriva om denna? Är det någon som ringer runt och stoppar publiceringen? Ingen har i alla fall ringt mig eller någon annan på Strix Television. Och vi har nog publicerat fler konspirationsteorier än någon.

2. Den ”bekräftas” av andra vittnen som ”antingen sett tre personer” eller på ”annat sätt” berättar…bla bla bla. Nu har jag inte läst just dessa vittnesmål. Men jag lovar att så tydliga är de inte när man väl sätter sig in i dem. Det är de nämligen aldrig.

3. Den har också sin logiska groda som vi är tvungna att acceptera för att få ihop den. Nämligen att Lisbet Palme inte kommer ihåg något möte med någon. Här hade varje normalt tänkande reporter dragit öronen åt sig. Men nu pratar vi Palmemordet som, vilket vi konstaterade i början, blivit lite för mycket för en del journalister. Därför förklaras just denna lapsus i logiken med att Lisbet Palme drabbats av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, vilket fått henne att helt enkelt glömma mötet.

Taadaa: Lisbet är stressad, teorin är hemma.

Att samma Lisbet sedan pekar ut Christer Pettersson som mördare förbigås med tystnad. Detta utpekande sänker nämligen varje konspiration. För att just denna teori ska hålla är det därför viktigare vad Lisbet glömt än vad hon faktiskt kommer ihåg.

”Mötesscenariot” har i vart fall en fördel. Den går elegant förbi det faktum som sänker nästan alla andra. Nämligen att ingen, inte ens Olof Palme själv, visste att han skulle gå ut den kvällen.

En detalj som måste ha ställt till det för Sydafrikanerna, PKK-medlemmarna, poliserna, militären, amerikanerna, walkie-talkie-männen och alla andra som tydligen befolkade Stockholms City just denna kväll.

För att teorierna ska gå ihop måste de alltså haft en man stående utanför Palmes bostad hela tiden. En person som denna kväll kunde meddela sina kumpaner i komplotten att han var på väg ut. En person som alltså hängt där, dag ut och dag in, utan att Säpo reagerat..?

Vad bråttom det måste blivit! Palme är på väg! Nu ska alla dras ihop, walkie-talkierna placeras ut, yrkesmördaren ringas, mordplats och flyktväg planeras. Och detta utan att man ens vet vart han tänker gå.

Jisses. Har man walkie-talkierna över hela stan? Tänk om han skulle till Söder? Eller bara ner till kiosken och köpa cigg?

Men man har tur. Han går på bio. Vilket ger två timmar för planering.

Pust. Man hinner.

Men hur visste då alla dessa attentatsmän att han inte skulle ha livvakt med sig?

Svaret är att det visste ingen. Utom de som skulle bevakat honom. Och deras chefer. Det är detta faktum som tvingar in de flesta komplotter till polishuset. Där måste man väl ändå ha vetat? Eller?

En sak har jag dock alltid undrat. Om nu Den Stora Konspirationen Mot Olof Palme hade tillgång till all denna information, och om de nu är så professionella att de klarat sig i tjugofem år, varför krånglade de då till allt?

Varför följer de efter honom på en oviss promenad genom centrala Stockholm, utan möjlighet att planera vare sig mordplats eller flyktväg?

Varför åker de helt enkelt inte hem till honom och skjuter honom där?