Onsdag, februari 15, 2012 - 15:58

Det är med en överväldigande känsla av glädje som jag nu kan berätta att ni snart får se mig och min familj i en ny säsong av Svenska Hollywoodfruar!

Torsdag, november 3, 2011 - 01:15

Mina allra karaste, mest trofasta och sagolikt underbara vanner!

Jag vill tacka er alla fran djupet av mitt hjarta for att ni FINNS och for att ni ar dem ni ar, sa fina och sa, i manga fall, forstaende for olika situationer som uppstatt under programseriens gang. Ni ar helt otroliga och min framgang ar helt beroende av vad ni tycker och att ni vill se mera av mig och min familj. Att gora bra realitet tv innebar ju att man verkligen bjuder pa sig sjalv och att man AR sig sjalv samtidigt som man ger en sann inblick i hur livet verkligen gestaltar sig for alla inblandade. Jag tror jag har lyckats med det... Kameran ar min kara van som jag faktiskt litar pa och manga ganger glommer jag att den finns dar. Den hanger ju med oss i alla,  ibland ganska pinsamma situationer. Hemligheten till bra realitets tv ar att man inte forandras nar kameran rullar. Att man verkligen vagar vara sig sjalv och att man inte forstaller sig. Livet ar ju inte alltid en dans pa rosor (fastan jag tycker att det ar speciellt harligt just nu) och jag tror det ar viktigt att folk far lara kanna en precis som man ar. I U.S.A. ar realitets shower, som ni sakert redan vet, otroligt populara. Vi har, New York wives, New Jersey wives, Atlanta wifes, Beverly Hills wives, ja listan ar lang pa otroligt framgangsrika realitetsserier dar fruarna har blivit superstars och tjanar miljontals dollar. Vad galler Svenska Hollywood fruar sa ska ni veta att jag verkligen ALSKAR programserien och jag anser den vara mycket forstklassigt klippt och mycket underhallande med ett bra cast.

 

Jag har precis pratat med Staffan Erfors, for tidningen S, jag ar "featured" i en artikel som han skrivit och som ar ute i handeln nu. Jag reagerade pa en del uttalanden och speciellt pa overskriften pa artikeln - BARN SKA FA KAMPA - jag undrade var det kom ifran. Jag kommenterade detta pa Facebook och fick massor av svar. Nu namnde jag det till Staffan som ringde mig for en annan intervju. Pa fragan varfor han skrev den "redan illa omtyckta Hollywoodfrun" svarade han - men Gunilla, vet du inte att jag BEUNDRAR dig? Tack, Staffan, det framkommer tydligt i resten av artikeln som ar mycket valskriven.

 

Det ar manga som fortfarande hor av sig och som bade officiellt och inofficiellt ber mig om ursakt for elaka kommentarer de har kommit ut med betraffande mig och min person. Jag uppskattar det i allra hogsta grad, speciellt sadana som vagar sta for sin ursakt offentligt. Tack alla ni, ni ar varda en hedersmedalj, kanske nagot liknande Legion d'honneur som ar den hogsta utmarkelsen i Frankrike... Det var pa den mycket prestigefyllda galan Legion d'honneur som jag traffade Prins Albert. Jag hade med min goda van Ambassador Kelloggs fortjanst blivit placerad brevid prinsen och jag kan avsloja att jag blev mycket foralskad i honom (i prinsen alltsa). Aret var 1986 och allt var som en saga, den lyxiosa och vackert smyckade Sportingclub salen i Monte Carlo gjorde oss rattvisa da den stiliga Prins Albert och jag ikladd en gudomligt vacker cremefargad spetskreation med langt slap av modegurun Ives Saint Laurent oppnade balen (ingen kan dansa om inte prinsen forst har dansat). Vilken lycka for en (ibland) exhibitionist som jag att ha allas ogon pa mig nar mina drommars prins forde mig over golvet...

Ni kommer att fa lasa mycket mer om Prins Albert och mig i den bok jag nu skriver och som jag hoppas kunna fa fardig innan nasta tvinspelning ager rum. Jag lovar att inte gora er besvikna i den boken som handlar just om nagot jag har fatt berom for - realitet - min historia.

 

 Jag avslutar med de orden och tills vi hors igen mina karaste vanner sa onskar jag er allt gott.

A bientot et God bless you all.

 

De allra varmaste halsningar,

Gunilla

Lördag, oktober 22, 2011 - 08:35

Mina i sarklass mest speciella, hogaktade och alskade vanner,

Det skulle ta mycket lang tid om jag skulle namnge alla de mest otroliga vanner bade nya och gamla som har statt bakom mig och min familj under den har sasongen av Svenska Hollywoodfruar. Vilken berg och dalbana det har varit med publicitet som varit helt overvaldigande for mig trots att jag sitter har borta pa andra sidan jordklotet! Listan ar lang pa vanner som visat hur mycket de uppskattar oss i serien och jag vill annu en gang tacka er alla  ifran djupet av mitt hjarta for att ni ar sa underbart fantastiska mot mig och de mina. Det kanns lite konstigt nu att inte ladda upp for mandagens program med all den spanning som det innebar.

Jag har blivit bombarderad av brev dar folk skriver att deras mandagar inte ar detsamma utan oss i rutan. Philip och Fredrik i "Breaking News" beromde mig mycket i tv vilket gjorde mig extatiskt lycklig, Adam i "Adam Live" (dar jag ocksa medverkade pa telefon fran LA) fick mig att LOVA att stalla upp i nasta sasong av Hollywood fruar och Expressens redaktion har halsat mig med Maria Broman i spetsen att de riktigt SORJER over att programmet ar slut och att de vill se mera av Gunilla... Allt detta starker mitt sjalvfortroende, givetvis tillsammans med vad gott alla inblandade fran tv3, alla underbara manniskor fran produktionbolaget Meter och vad gott presschefen sager. Ingen har val pa lange blivit sa kritiserad som jag blev men allt det tidigare ger mig starkare tro pa att jag valde ratt i alla fall da (jag tanker pa Erikas forkylning) vi stod infor svara beslut. Vi kunde ha backat ut och tagit "the easy way out" och da hade det ju inte funnits sa mycket att kritisera... Men jag tror ju med full overtygelse pa att  "the show must go on" och det ar en tro som mitt lilla, underbarn Erika delar med mig. Jag har blivit tillfragad av en van pa Facebook att spela in mig sjalv, sagande "the show must go on" och sedan hora Erikas anglalika rost, for att satta in den som  ringsignal pa telefonen. Manga vanner holl med den personen och ville ocksa ha "the show must go on" signalen. Sadana saker ar val jatteroliga och gor mig SA GLAD!!! Tack alla ni som vill ha den signalen. Det kommer att bli en ARA for oss att spela in den!

 

Vi har nagra mycket hektiska veckor framover nu med Erikas musikvideo och jag kan inte vanta med att delge den med er nar videon val ar fardiginspelad. 

 Min mamma ar nu antligen hemma fran sjukhuset, tack Gode Gud. Hon var ju som manga vet mycket nara doden och kampade for sitt liv pa Intensivvardsavdelningen. Jag tackar Gud varje dag hon far leva och vara nagorlunda frisk och att hon fortfarande hanger med. Idag har vi varit vid havet, pa en tjusig restaurant och atit god mat och det har varit sa roligt. Jag tror pa att leva livet tills det ar slut, istallet for att do innan det ar slut om ni forstar vad jag menar. Mitt motto ar - Lev varje dag som om det vore den sista och lev varje dag med vetskapen om att livet varar for evigt.

 

Tills vi hors igen, mina karaste vanner sa onskar jag er allt gott, God Bless you all.

 

De allra varmaste halsningar,

Gunilla

Lördag, oktober 8, 2011 - 11:22

Mina allra mest bedarande, fantastiska, lojala och alskade vanner;

Jag vill tacka er fran djupet av mitt hjarta for det stod och den lojalitet ni har visat mig under den tid som har varit da jag minst sagt statt i rampljuset for massor av mycket hard, vad jag tycker, ofortjant kritik. Ni har stott mig pa min blogg, pa Fb och min likepage och jag har kannt mig sa nara er trots att jag aldrig har traffat de flesta av er... Det har ar absolut inget avskedstal, inte pa langa vagar, sa latt blir ni inte av med mig ha, ha, ha. Det ni har sett ar bara borjan...

Anda sedan jag gjorde mitt intag i Svenska New York fruar sa kande jag anda ut i fingertopparna att jag funnit min nisch och att jag fullstandigt ALSKAR att gora tv och oppna upp mig for en publik. Och nar jag sedan fick erbjudandet att vara med i Svenska Hollywoodfruar kande jag mig dubbelt hedrad och tacksam. - Wow, jag ar alskad tillbaka av producenter och av folket, tankte jag.  Gladjen var stor for bade Erika och mig (Erika alskade att upptrada i New York fruar och hon undrade ofta under tiden jag var framfor kameran - nar blir det min tur?, Mamma ar det inte min tur snart?) och hon talade med stolthet i rosten om for kompisarna i New York att vi skulle gora en show i Hollywood.

Vi hade sa otroligt roligt under inspelningarna av Hollywood fruarna ocksa, Lotta, inslagsproducenten och jag utvecklade ett mycket speciellt forhallande. Det var hon som fick mig att spela scener ur mitt manuskript "Hidden Agendas" som jag inte ens hade tankt att gora. Men hon sa pa sin harliga skanska. - Men kom igen da, Gunilla, du ar ju skitbra (hon hade sett minen med det hojda ogonbrynet) och bett mig gora nagot ur manuset. - Nej, jag har inte ovat, jag kan inte... Jooouuu da, det kan du, kom igen da, menade Lotta och sa rullade kameran for en tagning som blev sa bra sa att jag bestamde mig for att skicka klippet till Colin Firths agent i London... Jag kande att allt hart arbete betalade sig i slutandan da jag under de tre forsta programmen helt kunde njuta av en dundersucce med stor popularitet.

Men sedan kom fjarde programmet med trailern ... "Sedan urminnes tider har utbrott hotat manskligheten, men aldrig pa det har sattet", oj, oj, oj, det badade inte gott, men efter att ha sett programmet och att jag fatt over 10.000 hits pa trailern pa Utube sa var jag ganska nojd, vinklat ja, men vi gor ju tv, sa lite kritik far man ju tala och jag kampade ju for MAMMA och for henne kan jag ga genom eld och lagor. Sedan sandes femte och sjatte programmen med Erikas upptradanden och da brot stormen ut... Att vara, som tv3 presschef Max Lagerback sa riktigt summerade mig, en jantelagsbefriad, djupt religios Stagemom blev inte accepterat i Sverige. Speciellt da Erika visade upp ett nervost och oroligt ansikte. Det tumult som uppstod efter Erikas framtradanden var for mig helt hapnadsvackande. Vi som deltar i realitetsshower och vi som for huvudtaget tillhor underhallningsbranschen vill val synas och fa uppmarksamhet. Manga betalar stora pengar till publisister for att fa ut tummen och bli kand pa det ena eller det andra viset. Nar det galler mig sa kom publiciteten helt av sig sjalvt. Jag far publicitet pa gott och pa ont. Det har blivit lopsedlar, forsta sidor, dubbelsidor, i Expressen och Aftonbladet, till och med Dagens Nyheter skrev en artikel om mig. Veckopressen har flitigt uppsokt mig och jag har medverkat i Breaking News och Nyheter 24.

Sedan sandes det sjunde programmet da jag uppsokte prasten och det blev den nya vandpunkten! Folk forstod att jag verkligen AR kristen och att jag inte ar nagon galning som helt losryckt sager till mitt barn att det var "Gud som gjorde att hon kraktes". Folk insag att jag talade fran var egen referensram och pa vart eget lilla speciella satt som Erika och jag har utvecklat. Och da vande det. Vanforfragningarna forsade in pa Facebook och tonen pa folket borjade bli snallare. Att jag, inte for att skryta men, -  citat fran Max Lagerback "gjorde LEGENDARISK tv i jacuzzin" hjalpte ocksa. Manga av de manniskor som kritiserade mig hart och som till och med skandade mig med sina pahopp har nu varit stora nog att be mig om URSAKT bade officiellt och privat. All ARA och HEDER at dessa personer!

Jag ar mycket nyfiken pa det attonde och sista programmet for den har sasongen som ju sands nu pa mandag klockan 21.00 pa tv3. Jag hoppas att fa hora av er pa chatten efter programmet da ni kan stalla fragor till mig som jag ser fram emot att besvara.

 

Tills dess mina karaste vanner sa onskar jag er allt gott och jag hoppas av hela mitt hjarta att vi far se varandra i rutan igen i nasta sasong av SVENSKA HOLLYWOOD FRUAR. God Bless you all.

 

De allra varmaste halsningar;

Gunilla

Måndag, oktober 3, 2011 - 09:25

Mina mest kara, underbara och helt fantastiska vanner:

Ni har ingen aning om vilket otroligt stod ni ar for mig bade nar det galler det faktum att mamma nu ligger pa intensivvardsavdelningen och nar det galler den oandliga strommen av fina kommentarer fran nya och gamla vanner pa Facebook och andra sociala media.

Jag och mamma har haft en tuff dag idag och jag kommer inte skriva sa mycket darfor jag ar helt slut. Jag tror dock att med Guds hjalp sa kommer mamma ur den har krisen helbragda.

 Tack sa granslost mycket for att ni star bakom mig och hjalper mig rida ut den for mig mest markliga av alla stormar. Mediastormen runt mig... Har manniskor blivit alldeles ifran vettet tokiga eller vad ar det fragan om? Jag har ju inte bott i Sverige pa snart trettio ar sa vi star ju inte i den direkta skottgluggen och jag har val kunnat skydda Erika fran de varsta pahoppen. Under hela tiden sa har Max Lagerback, presschefen for tv3 tacklat hetluften och statt bakom mig med utmarkt bra kommentarer och forklaringar. Jag tackar honom for det.

Jag har redan skrivit mycket av vad jag kanner i mitt tidigare blogginlagg och jag har uttryckt mig i Expressen, Aftonbladet och andra tidningar (bra citat fran journalisterna, inget ar forvridet).  Jag har aven uttalat mig i tvprogrammet Breaking News angaende all hemsk kritik jag har fatt av vissa, for Sverige, mycket namnkunniga personer och deras hov.

Jag tror att kritiken grundar sig pa tva fakta. Forst och framst, det finns inga "stagemoms" i Sverige. Idrottsforaldrar finns det gott om daremot och det skulle forvana mig mycket om en exempelvis typisk fotbollsfarsa skulle halla barnet hemma om det hade hosta, snuva eller ont i halsen. Ingen kritiserar honom, denna farsa (eller morsa) trots att han ju "pressar" sitt barn pa samma satt som ni fick se mig gora i tv. Det andra faktum som kritiken grundar sig pa ligger i religionen. Jag uppfostrar Erika att ha en tro pa Gud och Jesus och vad ar det for fel i det? Har Sverige blivit sa sekulariserat att man blir ansedd som galen om man tror pa en hogre makt som lyssnar pa bon och som ingriper i vara liv nar vi som bast behover hjalp?

Erika var mycket radd for att inte kunna sjunga sa bra som hon kan infor det svenska folket dar somliga bevisligen kan var extremt elaka. Hon var mer nervos for det an hon var for att inte lyckas i sin audition.

 Resultatet blev ju bra, med risk att bli hanad igen, Gud svarade pa bon och Erika fick upp sitt otacka slem som hindrade henne att sjunga. Darefter gick hon ut och sjong som en naktergal och gick vidare i tavlingen med en poplat istallet.

 En annan sak som irriterar mig otroligt mycket ar att foraldrar skickar sina barn till skolan sjuka, ger dem en "quickfix" pa morgon med medicin for att maskera hur sjuka de ar och sedan gar barnen snoriga och hostiga och smittar ned halva klassen. Dessa foraldrar kritiseras inte. Och det varsta av allt, enligt min asikt, ar att  lamna sina barn ensamma, gratande efter mamma. Det ar det absolut varsta, men det ar det ingen som kritiserar...

Slutligen vill jag saga att jag verkligen ser fram emot det sjunde programmet av Svenska Hollywoodfruar dar ni far se mer av Erikas sang och aven se mig slitas mellan - Gud eller regissor, ha, ha, ha. (den titeln har jag inte skrivit).

Jag maste saga att jag fullstandigt ALSKAR den nya trailern... den ar helt genialsk klippt och om ni gar pa Youtube, skriver in mitt namn sa far ni se hur manga hits jag hittils har fatt. For det tackar jag er alla, aven ni som inte gillar mig.

 

Tills vi hors igen, karaste vanner sa onskar jag er allt gott, God Bless och tack for att ni haller mamma i era boner eller tankar.

 

Varmaste halsningar,

Gunilla

Söndag, september 25, 2011 - 10:17

Karaste vanner:

Jag vill borja med att som alltid tacka alla ni underbara manniskor, bade gamla och nya vanner som kommenterar sa fint pa facebook, pa min likepage och pa min blogg. Vilka otroligt fantastiska manniskor ni ar och jag upplever det manga ganger som om jag kanner er battre an vad jag gor och att vi har varit vanner langre och traffats personligen. Det verkar som ni verkligen har forstatt mig och speciellt vad jag gor vad galler Erikas talang. Att kunna sjunga sa vackert och kristallklart som Erika gor ar ju en gudagava och att forneka henne att komma fram som sangerska skulle vara att gora henne en otjanst. ERIKA VILL VERKLIGEN SJUNGA OCH SPELA TEATER, det ar DET hon vill. Jag kanner mitt barn mycket battre an vad ni, som har kritiserat mig gor, ni som bara ser henne nagra minuter pa tv.

Jag alskar musik och jag alskar att sjunga. Daremot har aldrig haft nagra som helst ambitioner att bli professionell sangerska trots att jag har sangrost och att jag upptratt och sjungit i en showgrupp i Japan. 

Jag vagar saga att jag ar tillrackligt musikalisk for att hjalpa Erika pa det har stadiet och vi har SAAAAA roligt tillsammans. Jag har ju agnat hela min tid at mitt barn sedan hon foddes och jag vill fraga er mammor som har verkat ha sa latt att saga  - Stackars Erika, stackars flicka osv. Hur manga av er har agnat all er tid at era barn?  Har ni kanske pa ert samvete att ni har lamnat de STACKARS barnen ENSAMMA med "framlingar" for att grata efter mamma?... Jag forstar att manga mammor maste arbeta for att klara forsorjningen och jag ser absolut inte ned pa det. Men det finns mammor som satter sina barn i andra hand och forsummar dem. Sa man maste nog se over sitt eget hus innan man kastar sten pa nagon annan. Alla manniskor med nagon intelligens forstar val att vi gor TV har och att the "show must go on" om det bara ar mojligt. Jag vet mitt barns granser mer an ni som kritiserar gor, Erika var mest orolig for att hennes rost inte skulle bara sa alla fick se det pa tv, det ar val inte sa svart att forsta. 

Ikvall har vi sjungit oavbrutet och vi har skrattat och haft sa roligt i atskilliga timmar och Erika lyser som en sol da hon lar in en ny melodi och far den att lata ratt. Michael Jackson's "Ben", passar hennes tonlage och jag kan stolt saga att hennes rost mognat alldeles otroligt bara sedan i varas. "Summertime" (fran musikalen "Porgy and Bess") som hon var osaker pa tidigare sitter nu alldeles perfekt. Hon ar sa DUKTIG!

 

Jag tror pa Bibeln och pa Skapelseberattelsen och att Edens lustgard lag mellan de tva floderna Eufrat och Tigris i Mesopotamien. Det var dar som den forsta kanda konstformen agde rum, dansen. Och efter den, vad hande? Jo, precis som i skapandet av andra konstformer som skadespeleri, maleri och sang - de fick  KRITIK. I alla fall da konsten utovas far konsten kritik... och manniskorna som utovar den far kritik.

Fragan ar bara hur man tar kritiken. Nar det galler mig sjalv ar det latt, mycket gar in i ena orat och ut ur det andra, jag bryr mig helt enkelt inte. Nar det galler mitt barn sa bryr jag mig i allra hogsta grad. Jag ar hennes beskyddare och star bakom henne i allt hon vill gora. Jag kan bara tacka Gud att hon inte ar intresserad av nagon farlig sport dar hon kan bryta bade armar och ben eller rent ut sagt sla ihjal sig. Nu forstar jag min mammas radsla sa mycket battre eftersom jag som barn gick igenom en mycket intensiv hastalder. Mina foraldrar och jag akte ofta pa ridlager och min mor sydde vojlokar (tacken under sadeln) till Stettins stall utanfor Katrineholm for att jag skulle fa rida gratis.

Jag minns inte nagot som mina foraldrar INTE lat mig gora som barn, de fanns alltid dar bakom mig och stottade mig i allt jag ville gora. Jag gor nu samma sak for Erika. Jag star bakom det hon VILL gora.

Jag har fatt en del hatmejl, speciellt pa min likepage och jag kande att jag maste ta bort dessa manniskor som verkar ALSKA att HATA. Jag fragade mina vanner pa Facebook vad jag skulle gora med manniskor som kom med spydiga kommentarer och en massa kritik och jag fick massor av svar och de var intressant att lasa. Tack ska ni ha. Nu har jag bestamt mig, eftersom jag anvander Facebook som min officiella sida kommer jag inte att ta bort de som kritiserar, bara det inte ar rent krankande, okontrollerade hattexter. Det kan jag klara mig utan.

 

Det var mycket olyckligt att Erika akte pa en langvarig forkylning precis under tvinspelningen, jag hade ju kritiserats tidigare i tvserien Svenska New York fruar for att jag forde fram Erikas konstnarliga talang. Och nu var jag beredd pa hardare kritik eftersom hon var sjuk men anda sjong. I det kommande programmen som handlar om Erika kanske jag far annu mer kritik eftersom hon fortfarande ar sjuk vilket jag hoppas kommer tydligt fram. Och eftersom viskningarna pa toaletten klipps in sa vill jag varna er for att inte bli for upprorda och doma mig nar jag sager at henne att hon ska LE och att hon ska se glad ut... En sak som jag maste forklara for manga mammor som opponerat sig och inte bara ni mammor utan for alla. - Erika har gatt igenom en svar period i sin kristna privatskola dar hon blir mobbad och det har haft som foljd att hon blivit ledsnare over huvudtaget. Jag har sagt det flera ganger fran allra forsta borjan i programserien men det har alltid klippts bort. Det gar val inte att fa rum med allt i programmet,  darfor ar bloggen som tv3 har gett mig sa vardefull. Jag har nu kontaktat en psykolog som sager att utfrysning, mobbning i alla former far absolut inte forekomma i skolorna och om inte rektorn i skolan gor nagot at det omedelbart sa kommer han som yrkesman att folja med mig under mina manga moten som jag redan haft. Erika ar ett mycket snallt och kansligt barn som samtidigt ar ovanligt vacker och begavad. Det ar svart for henne att forsta hur elaka manniskor kan vara. Svartsjuka, avundsjuka, jag vet inte. Men faktum kvarstar, hon blir mobbad.

Jag vill ge er tva exempel pa hur tva mammor och deras barn i skolan har agerat. En elev skulle ha en fodelsedagsfest pa American Girl och alla flickorna i klassen var bjudna, alla UTOM Erika. Jag sa till min granne som har en flicka som Erika leker mycket med efter skolan. - Kan det vara mojligt att alla ar bjudna utom Erika, hon kunde inte tro det. Jag ringde upp mamman sjalv och fragade och hon bad sa mycket om ursakt och sa att hon kunde bara bjuda 12 flickor dar gick gransen (hon valde att ta tva andra flickor fran en annan klass istallet for Erika). Hon verkade utom sig av upprordhet (hade kanske aldrig tankt att jag lugnt skulle ringa och fraga henne) och foreslog att hon skulle ordna ytterligare en fest for bara Erika och hennes flicka pa American Girl. Hon sa att hon skulle ringa mig inom tva veckor och ge ett datum. Hon ringde aldrig...

En annan mamma kom nyligen fram till oss efter skolan och var hur trevlig som helst och ville bjuda hem oss till deras hem. Vi accepterade, men det blev forhinder sa Erika blev sjalv bjuden att komma till huset idag dar barnflickan var med nagra andra flickor. En utav mammorna ringde mig pa eftermiddagen och ursaktade sig sa mycket eftersom hon hade fatt uppgiften att ringa och saga att flickan i huset hade angrat sig och att Erika inte var valkommen. Mamman som forst hade bjudit bade Erika och mig lat det ske.

Jag kommer aldrig i hela mitt liv att forsta hur manniskor ar skapta som kan upptrada pa det har viset och skada och sara ett litet barn. Kan ni?

 

Jag ser fram emot mandagens program en timme efter att ni har sett det.

Sa mina kara vanner, tills vi ses i rutan onskar jag er allt gott, God Bless you.

 

Varmaste halsningar:

Gunilla

 

 

 

 

 

Måndag, september 19, 2011 - 08:31

 

Mina allra karaste vanner;

Jag vill liksom alltid borja med att tacka er alla som hallit fast vid mig och forstatt den nykomna situationen dar ni fick se en hel annan sida av mig. Manga av er har fullkomligt insett laget medan andra kanske blivit forvanade och besvikna. En sak som intelligenta personer sakert forstar dock ar att staller man upp och medverkar i realityshows sa ar ens liv inte langre helt ens eget och manga ganger kan det vara bade pa gott och pa ont... Forvantningarna pa forra veckans program var ju mycket hoga och reklamen var mycket proffsigt gjord infor fjarde programmet som visade mitt utbrott som fick de "islandska vulkanutbrotten att blekna". Det blev klart det mest sedda programmet hittils i programserien med undantag av ett par stycken Anna Anka avsnitt.  Jag vill daremot att ni alla ska veta sanningen om vad som egentligen hande, nagot som inte kom fram sa val.

Jag betalar alltid den personal som arbetar for mig aven om jag inte anlitar dem igen. Jag lagger ut mycket pengar pa min mors valfard fastan jag for det mesta tar hand om henne sjalv och ni ska veta att jag ar stolt och lycklig over att hon bor hos oss. Min mor har stottat och statt bakom mig i hela mitt liv, hon har alltid trott pa mig, trott pa att jag kan gora det mesta har i livet, min far var likadan. Jag har haft tva UNDERBARA foraldrar och det tackar jag Gud for.

Jag hade inga som helst problem att betala manniskan, jag vet inte vad jag ska kalla henne, vill saga monstret, men borde kanske inte det, jag vill inte kalla henne skoterskan heller for en mer oproffesionell och elak person har jag inte traffat. Jag sag henne som en dubbelspelande djavul, ena stunden var hon trevlig och gjorde allt for oss, andra stunden var hon elak och svarmedgorlig. (Ni sag kanske hur elakt hon behandlade mamma nar hon skulle satta sig ned). Jag hade kampat med manniskan sedan tidig morgon da hon borjade tjata om att hon ville ha pengar. Jag sa att hon skulle fa det sa fort jag fick mojlighet att ga till banken. Filmteamet var pa vag och hon visste det och hennes krav accelerarade till utpressing. Betala mig nu annars gar jag harifran, jag hade inte tid att ga till banken for hon ville bara ha kontanter och hon utnyttjade det faktum att filmkamerorna snart skulle borja rulla. Hon vralade som en stucken gris, klippte till mig (inte en rungande orfil, men tillrackligt for att det skulle gora ont.) Filmteamet sag det inte, sminkan sag det inte, det fanns inga bevis. Jag var mycket medveten om att man kan bli arresterad om man gor en falsk polisanmalan och att det ar ett brott. Jag skulle aldrig ha anklagat henne om det inte var sant. 

Polisen arresterar ogarna manniskor for huvudtaget. Om polisofficeraren var sa overtygad om att inget brott hade begatts sa varfor arresterade han inte mig da for en falsk polisanmalan? Han verkade overtygad, han hade pratat med filmteamet som inget visste, med sminkan som inget visste, men det fanns ju tid emellan ocksa dar det inte fanns nagra vittnen sa darfor kunde inte polisen arrestera mig. Han hade inga bevis pa att jag talade osanning, lika lite som att han hade bevis pa att brottet hade begatts. 

Det varsta brottet i min mening var att sedan jag vaknade pa morgonen sa hotade manniskan med att lamna mamma om jag inte betalade, det i sig ar kriminellt nar man ar min mors vardarinna, det ar detsamma som att overge ett ettarig barn som nyss lart sig ga. Vem lamnar ett ett-tva-arigt barn ensamt, utan att bli straffad? Det ar i det skicket som min mor ar, hon ar likvardig det lilla barnet med en mycket hog, 95procentig fallrisk. Att hon brydde sig mer om pengar an att sorja for min mors basta gjorde mig FLY RASANDE och jag angrar inte att jag far ut mot henne och skrek. Jag var bara manniska med en enorm press pa mig och hon utnyttjade situationen till sin fordel. Hon var en farlig person (som nu ar uppslukad av jorden) som utovade utpressning pa mig, som klippte till mig och som var fullt kapabel att lamna min mor ensam och darigenom kanske valla hennes dod. Polisen forstod situationen och det enda de kunde gora var att saga att inget brott begatts, det var lattast for dem. Sa har i efterhand sa tror jag att hela poliskaren ar ytterst motvillig att arrestera nagon da filmkamerorna rullar. En felaktig arrest kan fa ytterst odesdigra konsekvenser. Nog om detta nu, det ar overspelat, eller hur, vi vander blad och glommer det otrevliga... Men forst vill jag saga...

Jag forsoker svara sa manga jag kan pa Facebook dar vanforfragningarna fortsatter att stromma in. Jag har haft en del elaka kommentarer fran folk som inte kanner mig som jag faktiskt lyckats overtyga om motsatsen och som nu ar en del av min underbara "hejarklack'. Daremot sa finns det hopplosa fall som kommentaren fran en Linnea nedan. Detta kommer fran en manniska som jag har ett DODSFORAKT for, hon ar lik en mordare, samvetslos och grym och hon representerar sadana i vardyrket som maste FORBJUDAS tilltrade till sjuka manniskor. Jag citerar henne, detta ar skrivet pa min blogg.  LInnea skriver.

 

"Tror faktiskt att vårdaren har lite rätt i denna situation! Du äger inte henne och får inte behandla henne hur som hellst. Är det inte så att hon inte "sköter" sitt jobb så är det väll bara att betala ut lönen för jobbade timmar och sedan förklarar varför och låta henne gå. Inte skrika åt henne att hon inte får sätta sig ner utan ditt tillstånd, kära du hon är liika mycket värd och har samma rättigheter som du!! Jag jobbar själv inom vården och skulle du vara chef där skulle du ligga risigt till. Som vårdbiträde ska man hjälpa till och underlätta för brukaren, inte göra allt och passa upp på personen hela tiden. Det är jätteviktigt att din mamma fortfarande sköter det hon kan själv, RAMLAR HON KAN HON RESA SIG UPP IGEN. VISST KAN MAN BRYTA SIG men och gå och vara rädd hela livet, kan inte vara roligt. Ge din mamma lite utrymme hon såg i alla fall ut att klara sig ganska bra på tv och det är bra att hon håller igång! Så sluta bete dig som en kärring som tror att hon är nått för tyvärr tycker jag att du bara är patetisk, kul att du ljuger också bra gumman...."

 

En manniska som Linnea borde sparras in hon utgor en direkt fara for de sjuka. Tank er sjalva in i en situation, dar ni ligger hjalplosa och totalt beroende av andra och den som kommer in i rummet ar nagon som Linnea, hjartlos och grym och  som tycker att det ar okey att du ramlar for du kan ju alltid resa dig upp... Det ar underligt att det alltid finns den har typen av manniska inom vardyrket. FY SKAMS pa dig Linnea och alla andra liknande personer. Det finns ett liv efter doden ocksa, tank pa det.

 

Expressen skrev om hur jag sokte ANETTE och jag hade nu den stora gladjen att fa ett mejl fran Anettes man. Nu maste jag tyvarr erkanna att jag inte hittar mejlet, jag har sokt det overallt, i skrapladan overallt. Sa snalla Anettes man, hor av dig till mig igen sa hoppas jag att jag kan fa prata med din underbara Anette!!!

 

Vi ses i rutan idag (den ar mitt i natten har i LA), mina kara vanner. Jag ser verkligen fram emot det, fastan pirrigt och lite nervost ar det ju forstas, Den har gangen handlar det ju om min alskade lilla flicka Erika som ju ar sjuk i programmet. Vi hade att valja mellan att helt lagga ned upptradandet i Las Vegas eller att forsoka och vi valde tillsammans att forsoka som dagens program kommer att avsloja.

 

Vi ses mycket snart och jag skulle sa uppskatta om ni ville kommentera det jag har skrivit till er nu har pa min blogg. Skot om er, tills vi ses igen, God bless you.

 

De allra varmaste halsningar,

 Gunilla

Måndag, september 12, 2011 - 07:51

Karaste vanner;

Jag tycker att det ar sa roligt att blogga och skriva lite utforligare till er an man gor pa Facebook.

Jag vill tacka er annu en gang for den otroligt fina respons jag standigt far fran er och alla nya vanner som strommar in varje dag, er uppskattning varmer sa i hjartat.

Ja, idag ar det ju dags igen for ett nytt program av Svenska Hollywood fruar och nu far ni se mig RASANDE, verkligen ifran vettet arg pa en vardare som hotade att lamna min mamma ensam och darigenom kanske doda henne. Som jag har sagt pa FB sa blir jag som en tiger om nagon hotar min mors eller mitt barns sakerhet. Det ska bli intressant att hora om era reaktioner, lat mig veta vad ni tycker och tanker...

 

Jag vill ocksa upplysa er om att jag kommer att medverka i Radio kanalen Rix morronZoo pa tisdag morgon kl 8.20. Det blir direktsandning och det ar tur att jag ar nattmanniska for klockan ar da 11.20 pa natten har i Los Angeles. Jag hoppas att ni har mojlighet att lyssna pa mig da.

 

Om nagon av Anettes anhoriga ville hora av sig till mig pa Facebook, min blogg eller pa gillaswede@aol.com sa skulle jag verkligen uppskatta det. Jag ar saker pa om hon fortsatte att lasa min blogg sa skulle hon ha hort av sig redan. Jag ar bekymrad over hur hon mar... Snalla nagon hor av er!

 

Jag aterkommer snart igen med ett langre inlagg.

 

Tills dess de allra varmaste halsningar till er alla, God Bless you.

Gunilla

Söndag, september 11, 2011 - 23:50

Jag ville tala om for er att det ar designern Ina Soltanis klanning som jag bar. Den ar bekvam och kanns mycket lyxig att ha pa sig. Jag fick manga komplimanger for den under kvallens lopp.

Söndag, september 11, 2011 - 22:49

De har bilderna ar tagna i juli manad i somras da Erika och jag besokte Frihetsgudinnan.

De kandes annorlunda att vara nastan "turist" pa Manhattan eftersom Erika nu gar i skolan i Los Angeles (Pacific Palisades). Men vi trostade oss med att vart hem fortfarande star kvar pa toppen av skyskrapan i NYC.

 

Söndag, september 11, 2011 - 08:04

Karaste vanner;

Forst och framst vill jag borja med att tacka er underbara manniskor som gett mig sa mycket berom pa Facebook, pa min blogg och pa andra sociala media. Jag alskar er alla, ni gor mig sa overvaldigande glad. 

Jag efterlyser ocksa ANETTE, jag har aldrig hort av Anette sedan hon skrev sa vackert till mig och sa att JAG FORGYLLER HENNES SISTA TID och att hon snart maste lamna sina alskade barn. Anette, kara du om du laser det har sa kontakta mig pa gillaswede@aol.com. Mitt erbjudande star fast, jag skulle sa garna villja skicka en flygbiljett till dig sa att du kan fa se Kalifornien och jag kommer att se till att du far det riktigt bra under ditt besok har hos mig. Lova att du kontaktar mig! Jag vet ju inte ens vad du heter i efternamn eller om vi ar vanner pa Facebook. Jag undersoker varje Anette jag har som van och undrar om det ar DU.

 

Idag nar ni laser detta ar det den 11 september... den odesdigra, hemska dagen.  Jag var i New York City den 11 september for tio ar sedan. Det var samma ar som jag blev gravid med Erika, narmare bestamt runt Thanksgiving. Jag har bott i min lagenhet pa Manhattan sedan 1989 och jag befann mig just dar nar det obeskrivligt forfarliga intraffade. Jag lag faktiskt och sov. Jag vaknade och tittade ut genom ett av mina sovrumsfonster och jag minns att gatorna var alldeles folktomma. Det var likt en spokstad med ett tjockt, hotfullt svart rokmoln som fyllde luften. Under alla dygnets timmar ser man annars alltid bilar och aven sma manniskor fran 36 vaningen dar vi bor. Nu var det folktomt och min mobiltelefon fungerade inte heller. Allting verkade overkligt och jag hade ingen aning om vad som hade intraffat. Min hemtelefon ringde daremot inom kort, det var Anders, en god van fran Stockholm som jag inte hade pratat med pa over ett ar.

- Ar du okey, Gunilla?

- Varfor fragar du det? Undrade jag forvanat.

- Sjalvmords piloter har flugit in i the World Trade Center, de har RASAT och Pentagon brinner... Jag trodde inte mina oron, fruktan var total. Sedan foljde ett par hemska dygn, da allt verkade overkligt, inget fungerade, allt hade stannat. Angesten var overvaldigande. Vad blir nasta katastrof, blir det var tur, hur har vart forsvar styrkts, kan vi lita pa var sakerhet?...

Folk satt tatt intill varandra pa barer och i restauranger och tittade pa tv nyheterna, alla sokte narhet, ingen ville vara ensam. Det var vidrigt att se tornen rasa pa tv och de stackars anhoriga som sprang och letade efter de saknade eller rester av de doda. Raddningsarbetet var imponerande, men skadan var oaterkallelig.

 

Jag har blivit kontaktat av Nyheter 24 som har med nagot av vad jag har skrivit nu och pa fragan om hur den har upplevelsen har paverkat mig som person kan jag bara svara - jag blev gravid nagra manader efter 9-11 och istallet for doden och tankar kring doden sa blev fodelsen av ett nytt liv det som fyllde hela mitt jag. Jag var lyckligare an vad jag nagonsin varit i hela mitt liv. Min drom hade gatt i uppfyllelse, drommen om ett barn. Sedan dess har jag levt for min dotter Erika, mitt helt otroligt vackra och begavade lilla barn. Jag vet att varje dag ar ett mirakel, en gava av Gud och att vi maste leva i nuet och leva livet som om det vore den sista dagen, vi har inte blivit lovade en morgondag. Det ar dessa oskyldiga offer som miste livet idag for tio ar sedan den 9-11 bevis pa. Jag tror starkt pa att leva varje dag som om den vore den sista, samtidigt som jag tror pa att leva varje dag med overtygelsen om att livet varar for evigt och kan inte blasas ut likt ett forgangligt ljus, livet fortsatter efter doden. Jag tror pa Jesus som varldens fralsare och hans lofte om ett liv i samvaro med honom. Det har jordelivet ar egentligen bara en borjan till det verkliga aventyret. Det sa min mamma till min far nar han lag for doden. (Min pappa hade aldrig varit en speciellt troende man, han trodde, men aldrig sa intensivt som min mamma, men sista aret han levde ville han bara hora mig lasa ur Bibeln, det gav honom otrolig trost och han trodde verkligen). Jag glommer aldrig min mammas rost da hon sa till pappa.

- Nu, Nisse, sa hon, nu borjar det, nu borjar det verkliga aventyret. Och han sag pa henne forundrad och han trodde.

Och med de orden vill jag avsluta for idag, kara vanner.

Tills vi ses i rutan igen sa onskar jag er allt gott, God Bless you all.

 

De allra vanligaste halsningar,

Gunilla

Söndag, september 4, 2011 - 10:29

Jag kommer alltid att borja med att tacka er, kara vanner, som har hort av sig pa Facebook och pa min blogg. Det ar ju pa grund av av er som jag for overhuvud taget gor "reality tv'' for att dela med mig och ge er en liten inblick i vart liv. Vilka fantastiska manniskor ni ar och van forfragningarna stiger snabbt - as time goes by -

Ja, sa ar vi da antligen tillbaka till huset i Pacific Palisades. Resan innebar en del strapatser (jag hade packat over tio resvaskor, min galning, for klader har alltid varit och forblir min svaghet) och sa hade vi ju med oss Tusse Tiger ocksa, lille katten, han ar sa duktig... Jag ar speciellt stolt over mamma som hanger med sa bra fortfarande trots vad hon fick genomlida i Sverige da hon nastan dog under hemtjanst vard (vanvard). Jag vill passa pa att tacka alla ni som har hort av sig och visat intresse over att komma over till Los Angeles och hjalpa mig att ta hand om mamma. Jag skojar inte nar jag sager det, men jag har fatt over hundra svar, sa forlat om jag inte kunnat svara er alla, men det ar pa gang...

Vi stannade nastan hela sommaren i New York och det kanns harligt att ha flera hem att resa mellan, jag ar nog nagot av en rastlos sjal och vill garna byta miljo efter ett tag. Att valja mellan New York och Los Angeles, anser jag, i dags laget, nastan vara omojligt. Jag KAN helt enkelt inte valja!!! Kalifornien, har alltid legat mig mycket varmt om hjartat och jag har rest hit och tidvist bott har sedan 1983 da jag forst anlande till USA. Jag ar som, Agnes Nicole sager (observera, jag sa NICOLE), da hon kom hit pa frulunchen,  att vi ar "gamla veteraner i Kalifornien"...

Manhattan ar ju dock en helt otrolig stad och har sa mycket att erbjuda, sa mycket av det allra basta. Erika och jag besokte Radio City Music Hall, sista kvallen faktiskt, vi sag Cirque du Soleil, Zarkana, vilken var helt fanstastisk, det ar en show som jag verkligen rekommenderar om nagon av er besoker NYC. Tyvarr sa varar den inte lange, fram till mitten av oktober om jag inte minns fel. Som sagt, Manhattan ar otrolig - "out of this world" och har ju varit mitt hem sedan 1989 - hur ska jag kunna valja bort det helt och hallet?

 

Erika ser fram emot att fa borja skolan igen och hon ar speciellt glad for att hon far vara i samma klass som sin basta kompis Svea Hallberg. Erika har mycket annat pa menyn ocksa, forutom skolarbetet, som vantar henne framover.  Hon ska inom kort in i en professionell studio for att spela in sin forsta singel, kallad "Wonderland", special skriven for Erika av vara vanner Adam och Anna.

Jag ser verkligen fram emot att fa se tredje programmet av Hollywood fruar pa mandag den 5 september kl 21.00 svensk tid. Klockan ar da bara 12 pa dagen hos oss har i Los Angeles och vi kan inte se det pa datorn forran en timme efter, sa klockan ett kan vi se det har.

Jag hoppas ni tycker om vad ni far se och jag vill be dig - Anette - som skrivit pa min blogg - hor av dig till mig... hor av dig sa fort du kan. Du skrev att jag i programmet FORGYLLER DIN SISTA TID eftersom du ar svart sjuk i cancer och ska snart lamna dina barn... Du skrev pa ett satt som fick mig att grata och jag vill gora nagot for dig, kara Anette. Hor av dig till mig, sa kan jag skicka (om din halsa tillater) en flyg biljett till dig sa att du far se Kalifornien. Jag kan ta hand om dig har och visa dig omkring, lat mig veta om det ar mojligt eller om det ar nagot annat jag kan gora for dig.

Vi maste ta hand om varandra - - -

 

Med de orden vill jag avsluta for den har gangen, tills vi hors och ses igen, ha det sa gott, God bless you.

 

De allra varmaste halsningar,

Gunilla

Lördag, augusti 27, 2011 - 08:38

Karaste lasare

Jag vill an en gang borja med att tacka er alla som har skrivit sa otroligt fina kommentarer bade pa min blogg och pa min Facebook sida. Jag tror inte att ni riktigt forstar hur oerhort tacksam och glad jag ar over det satt jag har mottagits. Jag fullkomligt alskar att vara med i Svenska Hollywood fruar som jag tycker ar ett mycket valgjord program och darigenom fa chansen att kommunicera med er alla.

Jag ser med spanning fram emot program nummer tva som ju sands nu pa mandag den 29 Augusti.

Vi befinner oss fortfarande i mitt hem sedan tjugo ar,  i New York, Erika, Tusse Tiger, lilla mamma och jag, men tidigt pa tisdags morgonen bar det av tillbaka till Los Angeles.

Alla i New York vantar nu med stor forfasan pa Orkan Irene som kommer over oss inatt. Att sitta hogst upp i en skyskrapa pa Penthouse (36 vaningen) kan vara bra pa ett satt eftersom vi knappast lar fa nagon oversvamning pa den har hojden. Daremot ar det ruskigt att undra om fonstren haller mot den hiskeligt starka vinden, jag har slagit ihop tva horn lagenheter har pa toppen som vetter mot varje vaderstreck och vindstyrkan ar det enda som oroar mig. Vi har fatt en lang lista pa forhallnings regler i fall stormen blir varre an vad meterologerna befarar. Flera grannar har lamnat Manhattan, de vagar helt enkelt inte stanna kvar. Till motsats till dem har jag vanner som tar det hela med en klack spark och sager

- Vadda, dom sager att vi ska magasinera vatten, men vi ar val inga kameler heller som sparar vatten i pucklarna for att ta sig ut i oknen.

 

Jag har sett programmet ett par ganger till och jag ar glad och hedrad over all program tid jag har fatt. Jag tycker det ar ett utmarkt klippt program, redigeringen ar suveran. Jag har erfarenhet av att gora egna dokumentar filmer sa jag vet att redigerings arbetet ar oerhort viktigt. Ingenting som kommer ut ur nagons mun ar oriktigt aven fast en situation kan vara annorlunda. Jag sager till exempel att jag ar en person som klarar av katastrof situationer och att jag inte blir exalterad, sedan hor ni mig skrika och domdera (inte sa lugnt pa spanska), det blir bara roligt. Att jag overdriver for att fa dit putsarna snabbt och sager att jag har femtio fonster  nar jag i sjalva verket bara har ett tio-tal fonster blir ocksa bara ett roligt klipp.

 Alla vet att kanalen inte kan mixtra med nagons ord, vad som sags, sags.

Om nagon kommer och kritiserar orkideerna sa ar det nagot som sags eller om nagon inte tycker att huset ar tillrackligt lyxig sa ar det nagot som sags, att nagon aldrig skulle vilja sitta i var jacuzzi for att man inte vet vem som har suttit dar sa ar det ocksa nagot som sags och kan inte osagas. Redigeraren arbetar bara med de material han far.

Har ni tankt pa hur manga gaster som har bott pa de allra lyxigaste av alla hotell? Hur manga som har sovit i deras sangar, och som kanske krakts pa mattan. For att inte tala om hur manga som har suttit i de lyxiga bubbelbaden. Men da kommer det basta, det finns ju en mycket finurlig sak som heter RENGORINGSMEDEL, ja, det finns rengoringsmedel av alla de slag och DET ar nagot vi anvander mycket av i vara hem, precis som i lyxhotellen. Rengoringsmedel ar underbara, kanske att jag skulle borja lansera mitt eget rengoringsmedel, Gunillas allrengoring - det vore val nagot!

 

Vinden okar i styrka och regnet slar pa fonstren, den stortsta vind hastigheten kommer runt midnatt inatt och varar hela natten och morgonen for att enligt matningarna minska vid tre- tiden imorgon eftermiddag. Gatorna ar helt folktomma, alla affarer ar stangda, utom ett par apotek och tidigare ikvall nar jag var ute paminde atmosfaren i luften om den djupt angestfylldda kanslan efter 9 11. 

For en fyra ar sedan upplevde vi den mest fasansfulla erfarenheten att var skyskrapan brann. Har vaknade jag pa morgonkvisten av den varsta roklukt jag nagonsin kannt, brandalarmen i byggnaden var trasig sa det var en gudagava att jag vaknade och da lovar jag er att i det laget HOLL JAG MIG LUGN. Nar man har ensam ansvaret om ett litet barn ar de overlevnads intikterna som galler. Jag ringde brandkaren och tva brandsoldater kom instormade och konstaterade att vi kunde do av roken och att om det blev varre skulle de ta ut oss med helikopter fran taket. Det faktum att vi har en hornlagenhet och vi kunde fa igang ett drag mellan rummen raddade oss. Och nu kommer orkanen med storm steg. Gud ska veta att jag onskar att vi vore i vart hus i Pacific Palisades nu.

 

Avslutningsvis vill jag saga att skot om er, livet ar sa kort, att leva och ha halsan ar Guds basta gava.

Jag kan inte vanta tills nasta program da vi vill fortsatta att sprida av var gladje

 

Tills dess de allra varmaste halsningar

Gunilla

 

 

 

Onsdag, augusti 24, 2011 - 09:42

Karaste vanner:

 

Det ar med odmjuk tacksamhet som jag skriver till er alla som har kommenterat sa fint pa min Facebook sida. Vilka UNDERBARA manniskor ni ar! Ni har verkligen forstatt mig och jag blir alltid lika overvaldigad av gladje nar jag laser alla fantastiska halsningar och kloka synpunkter.

 

Jag tycker att det ar sa viktigt att skaffa sig vanner har i livet och jag hapnas varje dag over hur gudomligt snalla vissa manniskor kan vara.

 

Nar forsta programmet av Svenska Hollywood fruar var slut i tv hemma i Sverige skrek jag till Erika.

- Kolla Erika, jag har 55 friend requests, sa manga hade vi aldrig fatt forut och Erika satt stolt som min lilla assistent och addade alla. Sedan forsade det bara in nya friend requests och massor av de mest underbara kommentarer. Vilken lycka att var entre i programmet var SA uppskattad!!!!  

 

Vad galler de andra fruarnas synpunkter pa mitt hus sa blev jag naturligtvis ledsen och forvanad over deras reaktioner.

Jag hade hoppats att vi alla fruar kunde vara vanner och jag kan inte forsta, speciellt Maria Montazamis, mycket sarande kommentarer. Hon gav mig ett intryck av att vara en genuin och fin person under lunchen och det kom som en fullstandig chock for mig att hon kunde vara sa okanslig och saga sadana nedlatande saker om vart hus. Nar allt kommer omkring sa ar vi ju nyinflyttade och vart riktiga hem star fortfarande kvar pa Manhattan dar vi ar i skrivandets stund och dar vi har spenderat sommaren.

 

Jag tror att det ar viktigt att vi respekterar varandra i livet, har man borjat hoppa over skaklarna och tala illa om vara med-manniskor kan det vara svart att ta tillbaka skadan... Jag ar uppfostrad med att respektera andra och andras hem och aldrig tala illa om dem som till ytan verkar ha det samre stallt an en sjalv.  

Varfor inte forsoka se situationen fran den humoristiska, positiva sidan istallet. Det har var ett typ exempel pa en rolig eftermiddag, visst var det nervost att traffa fruarna for forsta gangen, man vill ju sa garna bli omtyckt... men det var kul ocksa. Jag tycker att frulunchen och forberedelserna for frulunchen var en av de roligaste stunderna under hela inspelningen. Jag hade JATTE toppen kul och jag hoppas ni som sag programmet insag hur mycket jag alskade att bjuda pa kalas. Och det allra roligaste ar att... fortsattning foljer nasta vecka.

 

Tills dess

De allra varmaste halsningar fran

Gunilla

 

 

 

 

Lördag, augusti 20, 2011 - 19:58

Titta vad fin Erika ar.

Lördag, augusti 20, 2011 - 17:49

Det ska bli sa roligt att blogga for tv3 portalen.

Jag ser fram emot en spannande host med atta fantastiska program. Som ni kanske vet ar jag den forsta realitetssjarnan som gatt ifran en realitets serie till en annan pa en mycket kort tid - Svenska New York fruar till Svenska Hollywood fruar. Jag vill tacka alla underbara manniskor som har hort av sig pa Facebook och andra social media under den har perioden. Ni ar ett stort stod i mitt liv och jag hoppas att fa manga nya vanner efter att programmen har dragit igang. Nar man visas pa teve i ett realitets program sa utlamnar man mycket av sig sjalv och far darigenom  en strom av manniskor med alla mojliga asikter. Det kan ibland vara pa gott och ont och jag ar spand infor hur vi kommer att mottagas i den, for oss, nya program serien. Men jag lovar en i sarklass spannade sasong med manga overraskningar och en djupare inblick i vart liv.

Min lilla familj, Erika, min mamma och jag bor bade i New York och i Los Angeles (Pacific Palisades) och vi har spenderat storsta delen av sommaren in the BIG APPLE. Om allt gar enligt planerna ska vi pa mandag den 22 Augusti, den stora dagen da Svenska Hollywood fruar har premiar pa tv3, aka tillbaka till Los Angeles. Erika borjar skolan igen den 6 september och det ar bra att komma in lite i livet i Kalifornien innan dess. Jag har flera intervjuer planerade for vecko tidningar som vill ha "Hemma hos" intervjuer vilket jag aven ser fram emot. 

Jag kommer att halla tat kontakt med er, mina kara lasare och jag ser fram emot att fa del av era kommentarer och reaktioner till programmet. Ta val vara pa er, God bless.

 

De varmaste halsningar,

Gunilla Persson